SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1915  
DINOSAURIE di1nosa͡u4rie l. -nå- l. -nω-, äfv. -sa͡ω4-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. dinosaurier, eng. dinosaurian, fr. dinosaurien, af nylat. dinosauria, pl., afl. af dinosaurus, namnet på det för gruppen typiska släktet, bildadt af engelsmannen Owen (1841) af gr. δεινός, fruktansvärd (jfr DINOTERIUM), o. σαῦρος, ödla (jfr SAURIE)]
paleont. individ af en under mesozoiska tiden lefvande ordning reptilier, i allmänhet utmärkta för vidunderlig storlek. Sundevall Årsber. t. VetA 1845—50, s. 432. Dessa Dinosaurier voro krokodilartade landdjur, med en organisationsform, som erinrar om de egentliga ödlorna. Hammargren Jordkl. utvecklingsh. 73 (1854). Jurareptiliernas sista afdelning, dinosaurierna, visar .. i bäckenets och de bakre extremiteternas byggnad en ganska stor öfverensstämmelse med foglarne. Nathorst Jord. hist. 783 (1893). Quennerstedt Lifv. väg 9 (1906). Dinosaurierna eller skräcködlorna. Leche Människan 62 (1909).
Spoiler title
Spoiler content