DISPONIBILITET dis1pωnib1ilite4t, äfv. -po-, sällan -på-, l. -ni1-, l. 010104, r. (f. G. Dalin(1871)); best. -en.
Etymologi
[jfr holl. disponibiliteit, t. disponibilität, eng. disponibility, fr. disponibilité]
(mindre br. utom i fackspr., se nedan) egenskap(en) att vara disponibel, omedelbar användbarhet. Andersson Frem. ord(1857). G. Dalin(1871). Herrlin Minnet 67(1909). — särsk. (fullt br.) adm. om det förh. att en ämbetsman (i Sverge diplomater o. militärer) är fritagen från tjänst, men skyldig att på befallning åter inträda däri. I disponibilitet varande diplomatiske tjenstemän. Sv:s statskal. 1877, s. 91. (Franska) regeringen .. har .. (utfärdat) ett dekret, hvarigenom hertigarne af Aumale, Chartres och Alençon .. försättas i disponibilitet. PT 1883, nr 47 A, s. 2. En diplomat .. i disponibilitet. Lundin N. Sthm 17(1887). Hagman Sv:s grundl. 66 (1902). 2 NF(1906). PT 1911, nr 128, s. 2.
Anm. Tidigare förekommer i sv. det rent fr. uttr. en disponibilité. Legations-Sekreterare en disponibilité. Anrep Ad. kal. 1865, s. 424.
