publicerad: 1918
DIVERSION di1värʃω4n l. div1-, l. -ær- l. -er-, r. (f. Lindfors (1815), Dalin (1850), Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en, ä. o. hvard. i norra o. mellersta Sv. äfv. = (G. II A. (1631) i Hist. tidskr. 1910, s. 200); pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. diversie, t., eng. o. fr. diversion, af mlat. diversio (-ōnis), af lat. divertere (se DIVERTERA)]
vbalsbst. till DIVERTERA.
1) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (†) motsv. DIVERTERA 1 a: afledning i annan riktning; vändning, förändring; ombyte, omväxling; äfv.: afledning af ngns uppmärksamhet o. d. (G. II A.) behagade at göra en diversion medh krijget (i Polen), och försättia en deel vthi Preutzsen. Emporagrius Likpr. ö. J. De la Gardie S 3 a (1652). (Kriget) kunde förorsaka en gagnelig diversion och ombyte uti et vist inritat tänckesätt, som liknar sjelfsvåld. Höpken 2: 340 (1757). Vi .. dansade en attityd-balett, .. som gjorde diversion i den förut (mera högtidliga stämningen). M. Lalin (1839) hos Dahlgren 2 Ransäter 47. Karl Gustaf fann rådligt att göra en diversion (i samtalet). Topelius Planet. 3: 86 (1889).
2) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.; bet. är eg. ett specialfall af 1] (numera mindre br. ss. mil.) motsv. DIVERTERA 1 b slutet: manöver afsedd att locka l. tvinga fienden att vända sig åt annat l. olika håll l. att sysselsätta honom på flera håll samtidigt; (oväntadt) anfall l. hot om anfall i ryggen l. sidan; skenanfall, demonstration (se DEMONSTRATION 4 a); äfv. (föga br.) i öfverförd l. bildl. anv.: streck i räkningen, oförmodadt ingrepp. Hvar ock thet så hända kunde, att vij thetta krijget undgå motte, då vore vij så mycket starckare åt sommaren .. till att göre en merckelig diversion på vår .. fiende, hvar det då bäst behöfvas kunde. Oxenst. brefv. 1: 358 (1627). Pohlerne .. hafwa genom andre Kongl. Maij:tz fienders diversioner bekommit lufft. RARP 7: 164 (1660). Pachan .. vil göra en diversion i Bosnien til Kejsarens fördel. GT 1788, nr 71, s. 1. Dalin (1850). Konungen .. sjelf med återstoden af arméen afgick till Angermünde .. för att verkställa en diversion i Tillys rygg och högra flank. Mankell Fältsl. 1: 27 (1857). Var afsikten med (den tyska) offensiven en diversion så tycks den fylla sin uppgift, förutsatt att de ryska krafterna lockats från sydligare delar af ostfronten. SDS 1915, nr 125, s. 4.
3) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) motsv. DIVERTERA 1 c: afvikning, afvikelse (från det vanliga l. vedertagna l. normala); jfr DEVIATION 2. Öfverhufvud går (i engelskan) passionens språk, och derföre äfven det poetiska, ofta ifrån den vanliga ordföljden, och tillåter sig många diversioner. Egnell Irving Columbus Språkl. 42 (1834).
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera föga br.) motsv. DIVERTERA 3: förströelse; jfr DIVERTISSEMANG 1, DISTRAKTION 5. Bremer Teckn. utur hvard. 1: 170 (1828). En liten diversion ombord gaf ett Engelskt sällskap. Snellman Tyskl. 18 (1842). SAOL (1900).
-KÅR. truppstyrka som afdelas l. blifvit afdelad för att utföra en diversion. Lefrén Förel. 3: 217 (1817).
Spoiler title
Spoiler content