SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOFHET då3v~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(dof- Ehrencrona (c. 1730) osv. dåf- Sv. Merc. IV. 2: 37 (1758), Bremer N. verld. 3: 379 (1854))
Etymologi
[jfr holl. dofheid]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara dof. Dalin (1850). — särsk.
1) (mindre br.) till DOF, adj. 1: kväfvande hetta, kvalm. Dofhet. Vapor, æstus. Ehrencrona (c. 1730). Schulthess (1885). Auerbach (1908).
2) [jfr motsv. anv. i holl.] (mindre br.) till DOF, adj. 7: domning, känslolöshet, dåsighet, slöhet; matthet. (Vid användningen af Datura) gick det ända til en ledernes dåfhet, som dock icke länge räkte. Sv. Merc. IV. 2: 37 (1758). Vid .. (Samums eller Sirockos) hemska flägt känner du redan en allmän dofhet och lamhet sprida sig öfver dina intellectuella krafter. Bremer Teckn. utur hvard. 169 (1828). Jag frågade mig om det var denna känsla (af ensamhet) som kastade en viss slöja eller dåfhet öfver hans ögon. Dens. N. verld. 3: 379 (1854).
Spoiler title
Spoiler content