publicerad: 1920
DOGMATIK dog1mati4k, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. dogmatik, holl. dogmatiek, eng. dogmatic l. (vanl.) dogmatics (pl.), fr. dogmatique, f., förkortadt uttr. för théologie dogmatique, dogmatisk teologi, af dogmatique, adj. (se DOGMATISK). Jfr gr. ϑεολογίαι δογματικαί om kristna trosläror (Eusebius)]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] systematisk framställning af ett religionssamfunds läroåskådning; troslära, dogmsystem; urspr. o. hufvudsakligen om den kristna kyrkans troslära, men sedan äfv. i fråga om andra religioner; jfr DOGM 2. Kristlig, judisk, islamitisk dogmatik. Eberstein Sedol. 17 (1784). Dogmatisk theologi i inskränkt mening, eller dogmatik, är icke den lära sjelf, som i en viss kyrka gäller, utan en sådan läras vetenskapliga redovisning. Reuterdahl Inl. t. theol. 349 (1837). Man (har) delat Theologien i .. Dogmatik .., vetenskapen om Gud och hans förhållande till oss; samt i Moral-theologi .., vetenskapen om vårt förhållande till honom. Norbeck Theol. 6 (1840). Trosläran nämnes ock dogmatik, hvarmed betecknas ett sammanhängande helt af dogmer (d. v. s. kristna trossatser). Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 1 (1895). Den muhammedanska dogmatiken. 2 NF 12: 918 (1909). — teol. i vidsträcktare anv., omfattande äfv. den teologiska etiken. Den Practiska Dogmatiken, hvars göromål är, at föreställa de Theoretiska Religionssanningarnes inflytelse på dygd och lycksalighet. Griesbach Dogm. 34 (1797). Bensow Dogm. 134 (1909).
2) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (föga br.) (systematisk) samling af satser som gör anspråk på att inom ngn viss vetenskap, i politik osv. innehålla hvad som utan vidare pröfning bör antagas ss. giltigt o. normerande; förr äfv.: dogmatisk uppfattning; jfr DOGMATISM 2. (Prof. Dähnert) sade mig .., .. at .. (Machiavellis) Princeps långt ifrån at vara någon politisk dogmatik, icke är annat än en skarp satir öfver förstarne af Florens. Leopold (SVS) II. 1: 125 (1781). I min tanke röjer det en vågsam dogmatik, at i et ämne, af denna beskaffenhet (lycksalighets o. dygds förknippelse), tiltro sig at med visshet kunna bestämma, hvad alla andra människor veta. Fremling Kantiske grunderna 80 (1798).
3) [öfverförd anv. af 1] jur. i uttr. juridisk dogmatik, systematisk framställning af den i ngn viss stat gällande rätten; jfr DOGM 4. Den juridiska dogmatiken svarar på frågan, huru de nu gällande lagarne äro beskaffade. Wisén i 3 SAH 4: 338 (1889). — jfr RÄTTSDOGMATIK.
Ssg (till 1): DOGMATIK-UNDERVISNING~0020.
Spoiler title
Spoiler content