SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOMINANT (om uttal se DOMINANT, sbst.), adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr eng. dominant, af fr. dominant, eg. p. pr. af dominer]
adj. till DOMINERA: härskande, dominerande.
1) (†) i allm. Then, som vågar sig i kamp med en sect, så länge hon ännu är florerande och dominant, kommer illa therifrån. Rydelius Förn. 261 (1721, 1737). Kryger Svar på frågan 11 (1782). G. Dalin (1871).
2) (ny anv.) biol. till DOMINERA I 3 d. Vit potatis .. är (i allmänhet) recessiv gentemot röd och violett, men i vissa fall tvärtom dominant. Kajanus Naturvet. småst. 14 (1912).
Spoiler title
Spoiler content