[jfr holl. dominee, herre, herr, pastor, kyrkoherde, ä. eng. domine, herre, pastor, dominie, skolmästare, holländsk pastor (i amer.-eng.); eg. vokativus af lat. dominus (se DOMINO)]
(†) hederstitel för person af det lärda ståndet: herr(e). Min domine preceptor (hade) intet .., det jag kunde lära af honom. Ekeblad Bref 1: 302(1653). A(nn)o 1673 In Junij månadt bekom iag till præceptor D(omi)ne Studioce Jacobus Landian, som underwiste mig i 2 åhrs tijd. H. Spåre(c. 1685) i Karol. krig. dagb. 7: 195. jfr: En så kallad domine. Tersmeden Mem. 1: 281(c. 1780; om holländsk skeppspräst).
Anm. Inom lärda o. kyrkliga kretsar användes långt in i nyare tid lat. dominus (ofta förkortadt dom. l. dn. l. d.) ss. hederstitel för person af det lärda ståndet. Dominus Steno giorde en uprichtig bekännelse. RA 3: 53(1593). Dn. Lars Hällström, pastor i Hamrånge. Sv. synodalakter 1: 610(1786). Topelius Fält. 2: 48(1853, 1856; i 1600-talsskildr.).
