DON JUAN donjɯ4an, ngn gg -ʃɯ4-, ngn gg don1jɯa4n l. -ʃɯ- l. don1ʃɯan4, m.; best. -en don1jɯa4nen resp. -ʃɯ-; pl. -er 1040.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. Don Juan i motsv. anv.; af span. Don Juan Tenorio — af don, herre (se DON, sbst.4), o. Juan, den span. formen för Johan —, namn på hjälten i ett teaterstycke, författadt c. 1630 o. tillskrifvet Tirso de Molina. Figuren o. namnet hafva sedan ofta förekommit i världslitteraturen o. äro väl i sht kända från Mozarts opera Don Juan (med text af Lorenzo Daponte)]
oemotståndlig kvinnotjusare l. förförare; kvinnojägare; fruntimmerskarl. Herr Hillner (liknade) till sin karakter alldeles icke .. en Don Juan .. (o. hade) aldrig gjort sig känd för att hemfalla under hvarje dams välde, som han såg. Almqvist Am. H. 1: 163 (1840). (Nyromantikernas diktning) kunde komma en att tro det de unga kammarpoeterna varit riktiga donjuaner. Estlander A. I. Arwidsson 4 (1893). Låt inte den gamle maëstron förföra dig, han är en farlig don juan. Öberg Makter 1: 107 (1906). — bildl. (Sulla,) denne politikens don Juan. E. A. Zetterqvist i För skola o. hem 26: 43 (1902).
Ssgr: DONJUANS-BLICK. (Den gamle sångaren) gick omkring och kastade förtärande Don-Juansblickar på de unga damerna. Hellander Teaterlif 42 (1898). —
-HÅLLNING.
