[fsv. drotsäte, drotzet, drotzte, drotzt, drotz, skaffare, konungens resp. rikets högste ämbetsman, fgutn. drotsiete, skaffare (vid bröllop); jfr ä. d. drotzet, drosed(e), d. drost, isl. dróttseti; lånadt l., om från början inhemskt, (till sin bet.) påverkadt af mnt. druczate, drotsete, droste, motsv. t. truchsess, öfverste skaffare o. munskänk, en härskares högste ämbetsman, fht. truh(t)sāzo, af truht (se under DROTT) o. -sāzo, ”som sitter” (jfr UNDERSÅTE), till sitzen (se SITTA), alltså eg. väl: ”den som sitter (är satt) öfver konungens hoffolk l. hird”. Om ordet är inhemskt, är sista leden -setan (med annan afljudsvokal än i t.) till samma verb. Att ordet delvis fått neutralt genus, beror på att sista stafvelsen i drotset missuppfattats ss. best. art.]
hist. benämning på konungens l. rikets främste ämbetsman i de nordiska länderna under medeltiden; i Sv. äfv. i nyare tid, äldst (från 1569) bl. äretitel, sedan (1614—1686) titel på (presidenten öfver hofrätten i Sthm resp.) den af de fem höga riksämbetsmännen som hade högsta ledningen af rättsväsendet, återupplifvad af G. III 1787, men upphäfd gm regeringsformen 1809. Johan Brunke konungens drotzeet. OPetri Kr. 118(c. 1540). Här Peder Brae, .. Suerigis rijkes drottzett. Brahe Kr. 20(c. 1585). De 5 höge embeten, drotset, marsk, ammiral, cantsler och skattmästare. RF 1634, § 5. Carl Axel Wachtmeister, Sveriges Rikes Råd och Drotz. Kungör. 20/5 1791, s. 2.— jfr RIKS-DROTS.
