DRUL drɯ4l, m.; best. -en, äfv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[till DRULA; jfr nor. drul, tvärvigg]
(hvard.) tölp, lurk, luns, drummel. (Axner) är mycket snällare (dvs. duktigare i skolan) än mina egna pojkar, de drularne. Blanche FlStadsg. 22 (1847). Den der drulen, som står der, låter lilla fröken kyssa sig på hand! Dens. Bild. 3: 47 (1864; om en pojke). Det .. äldsta .. (barnet) är en lång, rödhårig drul, som går i lära hos en sko-flikare. Hedenstierna Kaleid. 191 (1884). Jag måste le, blott jag får se min långa, lärda drul. Karlfeldt FridVis. 76 (1898).
