SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRÅSA drå3sa2, v. -ar, -ade l. (starkt bygdemålsfärgadt) -te (Engström Äfv. 47 (1908)), -at, -ad. vbalsbst. -ANDE, -NING; l. (numera bl. i bet. I 3) DROSSA dros3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(dross- (dråss-) GR 24: 191 (1554), Dalin (1850; med hänv. till dråsa), Juhlin-Dannfelt (1886; under drösa ss. hufvudform))
Etymologi
[af sv. dial. dråsa, till p. pf.-stammen i germ. *dreusan, falla (nor. drjosa, got. driusan, fsax. driosan, feng. drēosan), af en germ. rot drus; jfr DRÅSE o. DRÖSA, v.]
I. intr. falla. Drosza .. (lat.) cadere, ruere. Spegel 607 (1712).
1) (hvard. med anstrykning af folkmål) falla l. ramla tungt (ned l. öfver l. utför ngt o. d.), dunsa, dimpa; jfr DRÖSA, v. I 1. Jag .. råkade dråsa utför läktartrappan så att det brakade bå' i mej och i templet. SvD 1897, nr 98, s. 4. Efter en minut vacklade pallen och så dråsade tant Emerentia rakt i famnen på (den bakom stående). Norlind Hell 1: 116 (1912). Gå nu inte å dråsa öfver bord! Engström Häckl. 51 (1913; yttradt till en passagerare).
2) gå långsamt; i förb. DRÅSA AF; jfr DRÖSA, v. I 2.
3) (hvard. med anstrykning af folkmål samt i vitter stil) falla tätt o. rikligt; vanl. om säd, = DRÖSA, v. I 2. Perlor och vippor (dvs. pärlkransar?) drossa till jord. Ihre (1769; cit. fr. ”en gammal visa”). Weste (1807; om säd). Den mogna frukten dråsar från träden. Kindblad (1870). Dråssa, säges säden, då kornen till följd af öfvermognad falla ur. Juhlin-Dannfelt 67 (1886). Gyllne blommorna med vinden / dråsa tungt från dunkla trän. Levertin Salomo 87 (1905). — med subjektsväxling o. prep. af: öfverflöda af; äfv. opers. Överallt ett vimmel av folk. Det dråsade av människor. Didring Malm 2: 329 (1915).
II. (†) tr., = DRÖSA, v. II a. Dhå äre ther väll någre danske knechter i thin befalningh, som haffve seedt, huru skånesilden pläger dråsses och saltes. GR 24: 191 (1554).
Särskilda förbindelser: DRÅSA AF10 4. (hvard. med anstrykning af folkmål) till I 2: långsamt l. så småningom ge sig af l. i väg. Dråsa vi af nu, packmästare? SDS 1895, nr 346, s. 4 (i fråga om en ”tertiärbana”). —
DRÅSA I10 4. (hvard. med anstrykning af folkmål) till I 1: falla tungt i, dimpa i. Jag trodde det var pojksaten, som gick och dråsade i. Engström Bläck 6 (1914; yttradt af en skeppare). —
DRÅSA I VÄG10 0 4. [till I 1?] (hvard. med anstrykning af folkmål) rusa i väg. Om man vore lika betänksam innan man dråsade i väg med en massa fraser, som man är, då det kommer i fråga, att sätta fraserna i verket. ÖgCorr. 1854, nr 74, s. 4. —
DRÅSA NED l. NER10 4. (hvard. med anstrykning af folkmål) till I 1 (3): falla (tungt) ner; jfr NERDRÅSA. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 115 (1868). Ur stuprännorna dråsade upptöade isproppar med väldigt rassel ned i trottoarerna. Öberg Son. 228 (1905). —
DRÅSA OMKULL10 04 l. IKULL04 l. KULL4. (hvard. med anstrykning af folkmål) till I 1: falla tungt omkull; jfr DRÖSA OMKULL. Engström Äfv. 54 (1908). —
DRÅSA UR l. UT10 4. (hvard. med anstrykning af folkmål) till I 3: falla ur, rinna ur. Then aldramognaste och striaste säden drossar vt, tå man hårdt slår til med lian. Broocman Hush. 2: 75 (1736). LAHT 1907, s. 29. NDA 1912, nr 239, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content