publicerad: 1922
DRÄKTIG dräk3tig2, adj. -are.
Ordformer
(drächt- (drecht-) UrkFinlÖ I. 1: 101 (1597: oframdrächtigtt), Linné Öl. 49 (1745). drec(k)t- GR 10: 36 (1535), Rudbeck Atl. 3: 638 (1698: twedrecktiga); drä(c)kt- Linc. (1640; under gravidus) osv. dregt- LPetri Jes. 55: 10 (1568); dreght- OPetri MenSkap. 40 (c. 1540); drägt- (drægt-) GR 4: 140 (1527) osv. (ordets vanl. stafning t. o. m. 1800-talet). — -ich OPetri MenSkap. 41 (c. 1540). -ogh GR 4: 140 (1527))
3) motsv. DRAGA, v. II 1 d; om djur: som går med foster; jfr DIGER 3 a. Linc. (1640; under gravidus). En Tacka är drägtig i tiugu veckor. Serenius EngÅkerm. 272 (1727). Räknar du månaderna som .. (stengetterna) skola gå dräktiga? Job 39: 5 (Bib. 1917). — jfr I-, LAM-DRÄKTIG.
4) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr DIGER] (nästan bl. i poetiskt spr. l. högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. af 3: som är ”hafvande” med ngt (som i sinom tid kan blifva uppenbart l. komma i dagen osv.); äfv. allmännare: full (af l. med ngt), rik (på ngt); såväl i rent yttre, fysisk, som i andlig bemärkelse. Mitt bläckhorn (har) redan ynglat siutton ungar (dvs. kapitel), alla älskvärda bytingar: nu är det åter drägtigt. Wallenberg Gal. 76 (1771; uppl. 1921). Äfven lugnet är drägtigt med stormar, hvilka när som helst kunna utbrista. Geijer I. 7: 150 (1836). Ett företag, så nytt, så vidtomfattande, så drägtigt med grannlaga frågor och tillika så fullt af faror. Carlson Hist. 3: 215 (1874). — jfr FRAMTIDS-, LIFS-DRÄKTIG.
5) [jfr DRÄKT II 4] (†) motsv. DRAGA, v. II 3 b: som ger god inkomst, inkomstbringande, lönande, gifvande, indräktig; äfv.: förmånlig, rik; särsk. om jordmån, åker, äng o. d.: bördig, gifvande, fruktbar, ”fet”, ”god”. Ther klaghar hela werlden vthoffuer, at jordhen jcke är nw så dreghtich, som hon til förenne warit haffuer. OPetri MenSkap. 41 (c. 1540). Then fattige .. är rik .. på Gudzfruchtan: hwilket är then behålnaste rikedom och mest drägtiga inkomst. Swedberg Cat. 336 (1709). Hans Swärfader .. är nu .. ifrån sitt drächtiga ämbete satt. VDAkt. 1716, nr 253. En drächtig handel. Lenæus Hübner 263 (1726). Vår-Råg .. är intet hälften så drägtig som höstråg. Celsius Alm. 1732, s. A 16 a. (Landet) är (nu) förvandladt til en drägtig Åker. SP 1778, s. 74. (Utfärdande af fullmakter, som måste lösas,) var en drägtig not. Ödmann Hågk. 91 (c. 1805). ÖoL (1852). — i bild. Ur den drägtiga marken stå opp / ånyo framtidens skördar. Geijerstam Sat. 35 (1892). — jfr IN- VATTEN-DRÄKTIG.
6) (†) motsv. DRAGA, v. II 2 a: dräglig (se d. o. 1); jfr DRÄKTELIG. Then beszolding h: k: Ma:t lijdelig och drectig vara kunne. GR 10: 36 (1535).
7) [jfr DRÄKT II 5] (mindre br.) i sht sjöt. motsv. DRAGA, v. II 7 a; i fråga om (del af) fartyg: som kan lasta (l. rymma) så l. så mycket, så l. så lastdryg; ofta pregnant: jämförelsevis mycket lastdryg; ngn enstaka gg i öfverförd anv., t. ex. om lastvagn. (Akterskeppet blir) något pååsigt, men drächtigt. Rajalin Skiepzb. 108 (1730). Drägtiga skepp äro flata i botten och fylliga i bogen. Dalman (1765). Chapman Skeppsb. 62 (1775). Nedanför mitt fönster lastas / Nu en rustvagn, stor och drägtig. Sander o. Flodman 17 (1871). (Båtarna) måste .. vara goda sjöbåtar och drägtiga. Trolle Duvall 1: 220 (1875).
8) (†) kraftig, duktig, stark; fullgod; viktig, betydelsefull, maktpåliggande; jfr DRAGA, v. II 10. Giffua ifrå sigh itt ganska welligt och drägtigt Exempel. LPetri Luther Nattv. A 3 b (1558). Tackor kallas .. drächtige Får, så snart de hafva Lambat första gången. Alströmer Får. 1 (1727). En drägtigare Machin, än den största som då var oprättad. Triewald EldMachin 7 (1734). Våra batterier slunga sina drägtiga fullkulor hän emot (pansarskeppet). HEdgren i NordT 1883, s. 361. Att vid dylika sväfvande spindeltrådar söka fastankra drägtiga slutledningar. Dens. Därs. 1886, s. 524. — jfr OFRAMDRÄKTIG.
Spoiler title
Spoiler content