publicerad: 1922
Etymologi
[jfr d. drægtighed, holl. drachtigheid, t. trächtigkeit]
sbst. till DRÄKTIG.
1) till DRÄKTIG 3: tillstånd(et) att vara l. gå dräktig; stundom närmande sig bet.: dräktighetstid. Linc. (1640; under graviditas). Efter 16 veckors drägtighet föda (björnhonorna) sina ungar. Hillerström Björnf. 14 (1750).
2) (†) till DRÄKTIG 5: egenskap(en) att vara så l. så inbringande l. gifvande l. lönande; indräktighet; (större l. mindre) riklighet; äfv. konkretare: utbyte, vinst. (Jag) tog .. några hundrade ax .. at söka et medium af axens drägtighet. Linné Sk. 146 (1751). (Vårhvete) tyks i drägtighet ej gifva höst-hvetet efter. Brauner Åker 51 (1752). Inkomstens dräcktighet. Höpken 2: 686 (1771). En grufvas drägtighet, det utbyte, man deraf får. Dalin (1850). Hahnsson (1888; om grufva).
3) i sht sjöt. till DRÄKTIG 7: förmåga att intaga last, lastdryghet; urspr. beräknad efter fartygets förmåga att bära tyngd, numera efter dess utrymme (för last o. passagerare). PrivHKönig 1731, § 3. Två stora skepp, .. hvardera om 400 lästers drägtighet. Gyllengranat SvSjökr. 1: 91 (1840). Med ett handelsfartygs dräktighet menas i allmänhet lastrummens rymd; denna mätes i register-ton om 100 engelska kubikfot (2,83 kubikmeter). UFlott. 2: 39 (1904). — jfr BRUTTO-, LAST-, NETTO-DRÄKTIGHET.
4) (†) motsv. DRAGA, v. II 8; om kärl o. d.: rymd. Et Ämbare om vid pass 5 til 8 kannors drägtighet. VetAH 1807, s. 102.
Ssgr: (3) DRÄKTIGHETS-BEVIS. af vederbörande myndighet (skeppsmätare) utfärdadt intyg om ett fartygs dräktighet; mätningsbevis. Stålhane Förf. 723 (1892). —
(3) -SKALA. skeppsb. efter vissa regler anordnad skala med hvars tillhjälp ett fartygs dräktighet i olika djuplägen bekvämt kan beräknas. Chapman Skeppsb. 135 (1775). 2UB 9: 575 (1906). —
(1) -TILLSTÅND~02 l. ~20. (Stoet var) i högt dräktighetstillstånd. Grotenfelt LandtbrFinl. 137 (1896).
Spoiler title
Spoiler content