DUBIER dɯ4bier, pl. Anm. Förr användes äfv. den lat. sg.-formen dubium. Oelreich 815(1755). NF(1880).
Etymologi
[sv. pl.-form till lat. dubium, tvifvel, eg. n. af dubius, oviss, tvekande, tvifvelaktig, till stammen i duo, två (se DUO)]
(ngt hvard.) tvifvel; numera bl. i fråga om tvifvel på ngts verklighet l. riktighet l. lämplighet o. d. Hysa l. hafva sina dubier om ngt. Medh studenterna repetera och declarera (lands- o. stadslagen) vadh dubier the kunna haffva. Rudbeck Bref 40 (1666). I sednare tider har .. (Coopers) patriotism väl .. blifvit behäftad med vissa dubier. VFPalmblad i SvLittFT 1838,sp. 771. Det är antagligt, att (han) .. hade .. dubier om den franska historieforskningens grundlighet. MGSchybergson i SvLittSällskFinl. 1885—1910, 2: 71(1910).
SAOB
