DUBLON dublω4n l. dɯ-, äfv. DOBLON do- l. då-, r. l. m.; best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. -er.
Ordformer
(dub(b)lon c. 1734 osv. dobelun, dubbelun 1554—1557. dubilon c. 1734. dup(p)lon 1737—1776. doblon 1880 osv.)
Etymologi
[jfr t. dublone, fr. doublon, af span. doblon, till doble, dubbel (se DUBBEL, adj.)]
benämning på flera numera föråldrade spanska o. spansk-amerikanska större guldmynt. GR 24: 248(1554). Dupploner förvärfva Patroner. Scherping Cober 2: 200(1737). Etthundrade blanka dubloner. Sparre Findl. 2: 119(1835).
SAOB
