SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUMPIG, adj.
Ordformer
(-ich RP)
Etymologi
[af nt. dumpig l. t. dumpfig; jfr DAMM, sbst.2]
(†) fuktig, unken. Ett dumpicht hvalff. RP 6: 685 (1636). Den dumpige och osunda Luchten. Hiärne Ved. 28 (1696).
Spoiler title