SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DUNGEN, adj.
Etymologi
[jfr DUNGA, v.]
(†) om jord: fuktig, vattensjuk. Som våra allmänna gräs-arter bättre trifvas i en mera våt, dungen och med vattu-ådror upspäckad jord, än sädes-arterne; så (osv.). VetAH 1777, s. 175. Gadd Landtsk. 3: 79 (1777).
Spoiler title
Spoiler content