SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DUSKA dus3ka2, v. -ade. jfr DUSK, sbst.1
Etymologi
[sv. dial. duska, motsv. nor. dial. duska; af samma rot som DUSA, v.]
(numera mindre br. utom i Finl.) småregna; ruska, vara fuktig(t), regnig(t) l. dimmig(t), ruskig(t) väder(lek); ofta i förb. regna och duska. Om hösten, då ruskar och duskar, / Regnar och sqvalar från himmelen jemt. CFDahlgren 2: 245 (1837). Ramsay Barnaår 5: 70 (1905).
Spoiler title
Spoiler content