SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUSK dus4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. DUSKA dus3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(dusk BoupptVäxiö osv. duska Laurin Folkl. 155 (1915: tagelduskorna) osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. dial. dusk; af osäkert urspr.; i modern sv. säkerligen delvis lån från d. l. nor.]
(föga br.) tofs; vippa. 1 Puderpung med dusk. BoupptVäxiö 1803. Yllestrumpband med ”duskar”. Bruzelius Allmogel. 29 (1876). Hon var en .. näpen varelse med en dusk svart krusigt hår i pannan. Fröding ESkr. 2: 75 (1892). — jfr LÄDER-, TAGEL-DUSK(A) m. fl.
Spoiler title
Spoiler content