publicerad: 1923
DYGDESAM dyg3desam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -LIGEN (†, AOxenstierna 1: 622 (1626; till 2)), -T.
Ordformer
(dygdasam LPetri Luther Nattv. B 6 a (1558). dygthesam BtFinlH 4: 233 (1564). dygdsam L. Paulinus Gothus MonPac. 386 (1628), Hamb. (1700))
Etymologi
1) (†) till DYGD 1: kraftig, verksam, värdefull. Thet är itt dygdasamt, ympnogt och nådharijkt Sacramente. LPetri Luther Nattv. B 6 a (1558).
2) (numera föga br. o. i sht ironiskt) = DYGDIG (se d. o. 1). Then fromheet och dygdesamma leffuerne som menniskionar mena sich haffua. OPetri Sal. A 2 b (1535). Edher käre och dygdesamme sohn. OxBr. 10: 301 (1629; om en afliden). Här är så obegripligen dygdesamt, att jag engång måste svalka mig med en smula odygd. Topelius Fält. 5: 42 (1865, 1867). LoW (1911). — särsk. ss. berömmande epitet om kvinna; förr i sht i titulatur: tidigast till adelsdam, senare till kvinna af (förnämligare) borgare- l. bondestånd, jfr DYGDE-RIK b o. DYGD-ÄDEL. Herr Steen Sturis effterleffuerske, then Ädle, Wälbyrdige och dygdesame Frwe, Frw Christine. GR 18: 267 (1547). Visb. 1: 11 (1572). The dygdesamme Romerske Matroner. Schroderus Liv. 57 (1626); jfr 3. ConsEcclAboP 360 (1659). Dygdesam Qwinna pryder sitt Hws. Grubb 162 (1665); jfr 3. Landsm. VIII. 2: 38 (1891).
4) (†) = DYGDIG 4. Gudh mz sinne godha och dygdesama art. OPetri MenSkap. 33 (c. 1540). (De föraktade så) thenna modhren och thetta barnet (dvs. jungfru Maria och Jesus) .., at ingen kunde finnas så dygdesam aff sigh vthi then hela stadhen (dvs. Betlehem), som them til sigh j hws tagha .. wille. LPetri 1Post. F 4 a (1555). PPGothus Underv. F f 1 b (1590).
Afledn.: DYGDESAMHET, r. l. f.
1) (numera föga br.) till 2. Grubb BClementzd:r E 4 b (1616). L. Paulinus Gothus MonPac. 408 (1628). förr äfv. ss. titel. En Adels Fru (skrifver man så till): Eders Wälbördigheet, Adelige Dygdesamheet. AJGothus ThesEp. 2: 104 (1619).
2) (föga br.) till 3. Böök Stagnelii ungd. 26 (1911).
Spoiler title
Spoiler content