SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYRBARHET dy3rbar~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till DYRBAR; jfr d. dyrebarhed]
1) abstr.: egenskapen (hos ngt) att vara dyrbar. Een allmänn Drächt hoos Rijka ock fattiga, så at man icke kan ther någor åthskilnad förspöria, uthan allenast på Klädernas Dyrbarheet. Schovten Siam 41 (1675). Helsans dyrbarhet. Thorild 4: 155 (1795). Metallens (dvs. guldets) dyrbarhet. Forssell Stud. 2: 139 (1886, 1888). — särsk.
a) (†) motsv. DYRBAR 2: utmärkthet. Thoras fägring och dyrbarhet. Dalin Hist. 1: 480 (1747).
b) (ngt hvard.) motsv. DYRBAR 7: dyrhet. Den beklagade dyrbarheten af de tryckta gradnätsblanketterna. PedT 1897, s. 396. Klint (1906). Ström (1907).
2) mer l. mindre konkret: dyrbart föremål, dyrbar sak; äfv. ifråga om ngt immateriellt. At han så ofta .. förringat stora dyrbarheter, och giort stort väsend af små-saker. Rydelius Förn. 143 (1720, 1737). (Rolf Krake) kastar då ut alla sina dyrbarheter på marken. Lagerbring 1Hist. 1: 111 (1769). Till förvarande af dyrbarheter och småsaker, finnas der (i kåtan) .. rätt ofta kistor och skrin. Düben Lappl. 119 (1873). Jag (Herren) skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter däri .. i deras fienders hand. Jer. 20: 5 (Bib. 1917).
Spoiler title
Spoiler content