SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYRING, sbst.1, f.?
Etymologi
[jfr mnt. durung, t. teurung]
(†) vbalsbst. till DYRA, v.; särsk. konkretare: dyr tid; jfr DYRHET 1 b. Opå thet att landett genom sådane stor dyringh icke schulle bliffve utharmett. GR 23: 47 (1552). OxBr. 10: 58 (1622).
Spoiler title
Spoiler content