SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÅNDIMP 3n~dim2p, r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dåne- Carlén Köpm. 1: 471 (1860))
Etymologi
(hvard. o. skämts.) svimning, svimningsanfall. Taga till dåndimpen. Ur luften nedfaller en kråka, som .. fått dåndimpen. CFDahlgren 3: 160 (1820). Med tillhjälp af litet eau de cologne går dåndimpen snart öfver. Ramsay Barnaår 3: 49 (1904).
Ssg: DÅNDIMPS-FÄRDIG. (starkt hvard.) dånfärdig. Dåndimpsfärdig af raseri och förfäran. GHT 1896. nr 303 B, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content