SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÅNA då3na2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (tillf., Rydberg Myt. 2: 113 (1889)); jfr DÅN, sbst.1
Ordformer
(do(h)na Hes. 1: 24 (Bib. 1541), Ihre (1769))
Etymologi
[af DÅN, sbst.1, l. af samma stam som d. o.; jfr sv. dial., nor. dial. o. isl. duna samt DÖNA]
1) afgifva l. alstra l. fyllas l. vara fylld af dån; ljuda (öfverväldigande) starkt o. doft (o. ekande); dundra; runga; stundom: genljuda; opers.: det uppkommer l. höres ett dån. Han dundrade i predikstolen, så att det dånade i hela kyrkan. Iagh hörde winganar dona lijka som stoor watn. Hes. 1: 24 (Bib. 1541). Ther Dundrar ofta så af Skyens höga Wallar / At ingen heel Carthou så donar eller knallar. Spegel GV 60 (1685). Pukorna dundra och dåna. Bellman 1: 63 (1767). Vi talte många goda saker, allt till dess huset dånade af de många röster. CCGjörwell (1791) i MoB 2: 33. Tolfslaget dånar från tornet. ACaf Kullberg 1: 71 (1816). Nu dånar det under hästhofvarne och man far öfver en bro. Strindberg SvÖ 2: 161 (1883). — särsk.
a) i förb. med prep. mot: under dån slå l. vara riktad osv. mot (ngt). Från den 7 (17) maj dånade en oafbruten kanoneld mot staden. MWeibull i IllSvH 4: 211 (1881). Klargröna vågor gingo höga som hus och dånade mot stranden. Hedin Pol 1: 73 (1911).
b) bildl. Ett rätt dånande och imponerande namn. Atterbom i SvLittFT 1836, sp. 167. Det dånande patos, som går igenom hela stycket, mattar aldrig af. Schück Shaksp. 1: 106 (1916). — (†) Edra dånande och prångande välgerningar. Tessin Bref 1: 46 (1751).
c) (i högre stil) med innehållsobj. Klockan sex dånar trumman ställning till kanonerna. Gosselman SAmer. 18 (1842). Ödslighet tjuter stormen .., ödslighet dånar den eviga bränningen. Skottsberg Båtf. 8 (1909).
2) (föga br.) yttra sig på ett häftigt o. högljudt (o. klandrande) sätt, dundra. De Andelige dånade .. i början häftigt däremot (dvs. mot sminket). SP 1780, s. 946. ”Jo, det lär minsann behövas!” dånade biskopen. Högberg Utböl. 2: 112 (1912).
Särskilda förbindelser (till 1): DÅNA FRAM10 4.
1) slunga ut (ett dånande ljud); under dån framföra (ngt). Med bäfvan vi (åskmoln) / Dåna fram Hans bud / Hårdt under brännande blixtar. Wennerberg 4: 89 (1885). Stenväggarne mullrade och dånade fram vreda åskor. Grebst Bröll. 160 (1913).
2) under dån (hastigt) röra sig framåt (ngnstädes). Stormen dånar fram öfver slätten, vrålar och susar. Hansson Nott. 107 (1885). —
DÅNA FÖRBI10 04. (tillf.) under dån hastigt fara förbi. Dessa hofvar .. / Som dånade förbi! Snoilsky 2: 60 (1881). —
DÅNA TILL10 4. plötsligt afgifva ett dån; vanl. opers.: det uppstår l. höres plötsligt ett dån (ngnstädes). Hon hade knapt talat ut, förrän det dånade till i stenröset. Landsm. 1: 236 (1879). Där dånade ännu en tornkanon till, mäktig och stor. Didring Malm 2: 331 (1915). —
DÅNA UT10 4.
1) = DÅNA FRAM 1. Och kyrkklockorna dåna ut sina tunga klämtslag. Ottelin BSorl. 64 (1904).
2) om starkt ljud: tona ut. Hans frist hos djefvulen är förbi .. i samma ögonblick nattens tolfslag dånat ut. Lysander Faust 14 (1875).
3) under dån fara ut (ur ngt). Ett långt tåg, fullastadt med nyss tryckta morgontidningar, dånar ut ur hallen. SDS 1909, nr 300, s. 3.
Ssg (till 1): DÅN-TUB. (†) ropare? Skepsrör och dåntuber äro böjda efter öfwerkastlinien. Swedenborg Reg. 86 (1718).
Spoiler title
Spoiler content