SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄF, adj.
Etymologi
[fsv. däver, fuktig; jfr DÄFVA, v., o. DÄFVEN; möjl. besläktadt med sv. o. nor. dial. dave, vattenpöl, samt DABBA]
(†) fuktig, däfven. Roberg Beynon 207 (1709). VetAH 1740, s. 471.
Afledn.: DÄFVA, r. l. f. (†) fukt, tö. Rosenhane Ven. 90 (1680).
Spoiler title
Spoiler content