DÄR i sammansättningar (urspr. till I 2).
Anm. 1:o. Förb. af där med efterföljande adv. l. prep. ha först i jämförelsevis sen tid sammansmält till verkliga ssgr o. särskrefvos därför alla i äldre tid ofta. Ännu i dag är förb. i åtskilliga ssgr, i sht i sådana där senare ledet är ett adv., icke fullt fast, o. särskrifning är i dem mer l. mindre bruklig; så t. ex. vid -BAKOM, -BORTA, -BREDVID, -FRAMME, -HEMMA, -INNANFÖR, -INNE, -INOM, -INUNDER, -NEDAN, -NEDANFÖR, -NERE, -OFVAN, -OFVANFÖR, -SAMMASTÄDES, -UPPE, -UTE.
2:o. I sammanhang med förbindelsens förr lösare karaktär står, att i ä. tid beståndsdelarna kunde skiljas af ett l. flera mellanskjutna ord. Numera förekommer en dylik ordföljd bl. ngn gg arkaiserande l. i poesi. Ex.: Ther longt wore aff scriffwa. GR 1: 30 (1521). The, som ther icke effter giorde. Holof. 8 (c. 1580). Breffuen förmäle där inted om. AOxenstierna 2: 463 (1622). Ther gif tu migh tin nåde til. Ps. 1695, 132: 14. Ther war ju intet emot at säija. Swedberg Schibb. e 3 b (1716). Hon .. visste där intet af. Melin Dikt. 2: 23 (1904).
3:o. Då, ss. i ett stort antal ssgr är fallet (se nedan), hufvudtonen kan falla än på förra, än på senare ssgsleden: DÄRAF4~1 l. 04, DÄRIBLAND4~01 l. 104, DÄRINUNDER4~010 l. 1040, DÄRMED4~1 l. 04, DÄROMKRING 4~01 l. 104, DÄRTILL4~1 l. 04 osv., l. än på en, än på en annan stafvelse af senare ssgsledet: DÄRBORTOM032 l. 104, DÄRINOM032 l. 104 m. fl., användes den här först betecknade accentueringen företrädesvis i början af l. inuti en sats, den senare, om ordet står sist i satsen. Se f. ö. nedan under de enskilda ssgrna.
SAOB
