DÄROMKRING4~01 l. 104, l. (numera i sht hvard.) DÄRIKRING4~01 l. 104, l. (numera bl. ngn gg i vers) DÄRKRING40 l. 04, adv.
Etymologi
[fsv. thär um kring; jfr d. deromkring]
1) i lokal bem.
a) omkring den l. det l. denna l. detta osv. Kiöping Resa 57(1667). Ett hufvudbaner med Riksvapnet och däromkring alla Landskapsvapnen. Hallenberg Hist. 1: 322(1790).
b) omkring det stället l. den orten; där i trakten, där i närheten. Landith ther om kringh (dvs. omkring Jönköping). GR 1: 242(1524). En oräknelig skara tomtebissar från alla gårdar och stugor på flere mil deromkring. Rydberg Vigg 18(1875).
2) (mindre br.) så vid pass, så ungefär, så omkring. 80o eller deromkring. Berzelius Kemi 6: 814(1830). —
