SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DÖFVARE, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.; pl. =.
Etymologi
[till DÖFVA, v.1]
(†)
1) till DÖFVA, v.1 3: sordin, dämmare. Weste (1807). Dalin (1850). bildl. Jag vet nu allt hvad som behöfs, för att sätta döfvare på Anders Danielsson. Crusenstolpe CJ III. 1: 59 (1846).
2) till DÖFVA, v.1 5; i ssgn VAPEN-DÖFVARE.
Spoiler title