SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÖRJA dœr3ja2 l. dör3ja2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (Ekström Sättet 22 (1845)); jfr DÖRJE.
Ordformer
(dörg- Ekström Sättet 119 (1845: dörgning))
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) dörja, motsv. d. dørge, isl. dyrgja; jfr DÖRJ]
fisk. fiska (ngt med dörj); äfv. utan utsatt obj. Personer .. the ther med snöre dörja dels under seglande med lagom vind, dels under roende. Oedman Bahusl. 88 (1746). Under seglingen dörjar man Makrill .. till bete. Nilsson Fauna 4: 575 (1855). Månsson Rättf. 1: 18 (1916). — jfr MAKRILL-DÖRJNING.
Spoiler title
Spoiler content