SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EBRÄKERSK, adj.
Ordformer
(ee-. -ersk Förspr. t. NT 5 b (1526). -irsk Mat. 12: 39, 16: 4 (NT 1526))
Etymologi
[av nt. ēbrekersk l. efter t. e(he)brecherisch; se för övr. under EBRÄKARE]
(†) äktenskapsbrytande, horisk. Thetta wrånga och eebräkirska slectit söker effter teekn. Mat. 12: 39 (NT 1526; Bib. 1541: horiska, Luther: ehebrechersche, gr. μοιχαλίς); jfr: Eebräkerska slectet, så kallar Christus Judhanar, thet är hooractugt eller troobräkerskt slecte, och thet sinom brudgumma (thz är gudhi) ingen troo hölt. Förspr. t. NT 5 b (1526). O. Petri 2 Post. 59 b (1530).
Spoiler title
Spoiler content