1) (numera knappast br.) till ECHAPPERA 1:förhållandet att slippa undan, rymning, flykt. Jag .. såg mig (icke) någon utväg till eschapade från fångenskap. P. Limmerhult (1736) i Hist. handl. XVIII. 3: 39. Bremer Hertha 285(1856). NF(1880). — särsk. i bildl. anv.: undanflykt. (Det är nödvändigt att) lagen är strict, och eij gifwer tillfälle till eschapade. Förarb. t. Sv:s lag 2: 300(1707). Pfeiffer(1837).
2) [jfr motsv. anv. i t. samt av t., eng. o. fr. escapade] (knappast br.) överilat steg, eskapad. G. Dalin(1871). NF(1880).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] grav. om skåra som uppkommer då värktyget under arbetet slinter för en träsnidare l. gravör: felsnitt, felstick. Andersson Frem. ord(1845). 2 NF(1907).
