SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFFUSION ef1ɯʃω4n l. e1-, ngn gg äf1-, l. -u-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. effusion, utströmning, utgjutning, av lat. effusio (gen. -ōnis), vbalsbst. till effundere, utgjuta, av ex- (se EX-), ut, o. fundere, gjuta (jfr FUSION)]
(knappast br. utom i a) utgjutning, utströmning. Andersson Frem. ord (1845). Ekbohrn Främ. ord (1868). — särsk.
a) (föga br.) fys. utströmning av gas gm en fin öppning i en tunn vägg; jfr DIFFUSION 2. NF (1880).
b) (†) med. utgjutning av blod l. blodvätska ur sönderbrustet blodkärl; konkret: vätska som utsipprat gm sönderbrustet blodkärl. Sereuse Effusioner. P. v. Afzelius i Litt.-tidn. 1795, s. 449. Tholander Med. ordl. (c. 1860).
Spoiler title
Spoiler content