EFFUSIV ef1ɯsi4v, stundom e1-, ngn gg äf1-, l. -u-, stundom, i sht i södra Sv., 30~2 l. 40~1, adj.
Etymologi
[jfr t. effusiv, eng. effusive, till lat. effusus, p. pf. av effundere (se EFFUSION)]
geol. som brutit fram ur jordens inre, som är av vulkaniskt ursprung, vulkanisk; särsk. i förb. effusiv bergart, vulkanisk bergart. Nathorst Jord. hist. 526 (1891). Lavabergarterna .. eller de s. k. effusiva bildningarna. Ramsay Geol. gr. 1: 124 (1912).
Ssg: EFFUSIV-BERGART103~02, äv. ~20.
