EFTERBRUK äf3ter~brɯ2k, n.; best. -et.
landt.
a) (förr) förnyad bearbetning av vårsädesjord efter det att sådden börjat gro. (Det är vanligt att) sedan kornet börjat komma i mynne eller spik (dvs. med brodden nå upp i jordytan), bättre nedmylla och jemna åkren med harfven och välten, som kallas efterbruk. Wallerius Åkerbr. 322 (1778). Arrhenius Jordbr. 2: 118 (1860).
b) (föga br.) förnyad bearbetning (före sådden) av jord som ngn tid fått vila.
