publicerad: 1917
EFTERFÖLJA äf3ter~föl2ja, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. FÖLJA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (†, Cellarius Lib. mem. (1699, 1729), Schultze Ordb. 1233 (c. 1755)); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr EFTERFÖLJD, EFTERFÖLJE.
Etymologi
[fsv. äptirfylghia; jfr d. efterfølge, mnt., mnl. o. holl. achtervolgen; jfr äv. mnt., mnl. o. holl. navolgen, t. nachfolgen]
— jfr FÖLJA EFTER.
1) [till EFTER- 2; jfr motsv. anv. i fsv., d., mnl. o. holl., ävensom av mnl. o. holl. navolgen, t. nachfolgen] (numera knappast br. utom i pass. o. i p. pr.) (i rummet) följa (bak)efter (ngn l. ngt); följa (ngn l. ngt); med l. utan obj. (För att undvika tvist avlägsnade han sig, men) her Hendrikx fogthe æptherfölgde(,) nödhe och tilmanadhe honum ath slotz (dvs. slåss) med siigh. G. I:s reg. 4: 49 (1527). Folcket som föregick, och the som effterfolgde, ropadhe och sadhe, Hosianna Dauidz Sone. Mat. 21: 9 (Bib. 1541; öv. 1774: fölgde efter). I det som jag efterfölgde denna Flickan mötte jag honom. Österling Ter. 1: 269 (1699). Han efterföljdes af två betjenter. Dalin (1850). Hela (varg-)flocken (går ej sällan) i en enda rad, och den efterföljande trampar .. noga i den föregåendes spår. Läseb. f. folksk. 305 (1890). — i överförd o. bildl. anv. De, som efterföljt sin Frälsare på bepröfvelsens väg. Wallin 2 Pred. 2: 121 (1817); jfr 11 b α. särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (†) följa efter (ngn) i döden. Oxenst. brefv. 5: 327 (1625). Du äst gången, / Min Son, dit innan kort Jag efterfölja lär. Brenner Dikt. 2: 85 (1727).
a) [jfr holl. iemands voetstappen navolgen] (†) i uttr. efterfölja (ngns) (fot)spår, följa; bildl.: träda l. vandra i (ngns) (fot)spår. Christus leedh före oss, latandes oss it effterdömilse, ath j skolen effterfölia hans footspor. 1 Petr. 2: 21 (NT 1526; öv. 1907: följa honom och vandra i). Schroderus Sleidanus 1 (1610).
b) bergv. (vid gruvarbete) följa sträckningen av (en malmgång o. d.), bearbeta (en malmfyndighet i dess längdriktning). Uppsöka och efterfölja malmen i fält. Rinman 1: 13 (1788). Vanligtvis efterföljdes .. endast den rikare malmen. Jernk. annal. 1877, s. 43. Wetterdal Grufbr. 33 (1878).
c) (†) följa (en skriftlig l. muntlig framställning) i dess fortgång l. (en verksamhet) i dess förlopp l. utveckling o. d.; äv.: följa med; med personobj.: göra (ngn) sällskap (i ngt). O. Petri Sal. C 3 a (1535). Wij (vilja) nu widare effterföllia hans resas beskrifning. Rudbeck Atl. 3: 586 (1698). Skulle wäl någon Räknemästare wara så färdig och snäll: at then .. med krita eller penna kunde hinna efterfölja andra Menniskiors åthskilliga Tankar ..? Block Progn. 4 (1708). Han begynte en låfsång, hvarvid .. alla upstodo och med rena röster efterfölgde honom. Mörk Th. 3: 60 (1758).
3) [till EFTER- 2 c; jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnl. o. holl., ävensom av mnl. navolgen, t. nachfolgen] (†) förfölja, jaga l. sätta efter (ngn) o. d. G. I:s reg. 15: 175 (1543). Konung Osantrix effterfölgde the flychtige til skogen. Peringskiöld Vilk. 141 (1715). J. G. Oxenstierna 5: 461 (1773).
a) med subj. som betecknar person.
α) [jfr motsv. anv. av holl. navolgen, t. nachfolgen] (åt)följa (ngn) ss. anhängare l. tjänare o. d.; vara anhängare av l. sluta l. hålla sig till l. hylla (ngn); tjäna under (ngn) l. stå under (ngns) befäl l. kommando o. d. Thz är skeedt een slachting på thet folck som Absalom effterfölier. 2 Sam. 17: 9 (Bib. 1541; öv. 1786: Absaloms folk). Effterfölier icke andra gudhar, så at j tienen och tilbidhien them. Jer. 25: 6 (Bib. 1541; öv. 1784: Håller eder icke till, öv. 1904: följen icke efter). Enn jute, hvilkenn effterfölgde vår fougte udi Jönåkers häredh .. för enn (dvs. såsom) schriffvere. G. I:s reg. 28: 104 (1558). He is very much followed, han är mycket effterfölgd. Serenius (1734; under it follows). — närmande sig till l. övergående i bet.: tjäna l. innehava ämbete l. befattning vid (konungens hov l. gård). Ibland them som wår Gårdh dagelige efterföllie. G. I:s reg. 16: 663 (1544). The såm hans kon. Ma:tz kungelige håf äfftherfölgie. RA 2: 44 (1561).
β) ansluta sig till l. omfatta l. hylla (en mening l. lära); ansluta sig till l. följa (en sekt, en filosofisk skola o. d.). Tu må vnderwisa somblighom, ath the ingen annan lärdom effterfölia. 1 Tim. 1: 3 (NT 1526). Han effterfolgde then Platoniske Sächten. Schroderus Osiander 1: 619 (1635). The effterfölia vthi sin Lära Pythagore Meningh (om själavandringen). Kiöping Resa 78 (1667).
b) med saksubj.: följa med l. åtfölja (ngt); särsk. [jfr motsv. anv. i ä. d., ävensom av t. nachfolgen] om privilegium o. d.: vara fäst vid (ngt). Herren .. stadhfeste oordhen medh effterföliande teekn. Mark. 16: 20 (NT 1526; öv. 1883: åtföljande tecken). Wij (unna) dem .. Special Frijheet .. på samma sitt Ridderhws, såsom .. den der Ridderskapedts Condition effterföllier, för all Stadzens tungo och beswär. RARP 1: 1 (1626; i riddarhusprivilegierna). (Efter år 1587 flyttade sig) then stoore Handelen ifrån Antverpen til Amsterdam, hwilken en osäyeligh Rijkedom och Macht til Siös effterfölgde. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 268 (1680).
5) [till EFTER- 3; jfr motsv. anv. i mnl. o. holl.] (†) fortsätta, fullfölja (ngt); stundom väl övergående i bet.: bedriva (ett arbete). Somlige finnes som agttha ath brwka och beginna .. noghen ny rymningh pa gamble silffbergieth oc then aluorligan eptherfölia. G. I:s reg. 4: 96 (1527). (De) som med någon frucht Studierna effterföllia måge. Thyselius Handl. lärov. 2: 228 (1624).
6) [till EFTER- 6] (mindre br.) efterträda l. komma efter (ngn i ett ämbete l. syssla, en värdighet o. d.). Jag äfterfölgde hånom i ämbetet. Schultze Ordb. 1233 (c. 1755). De konungar, hvilka efterföljde Tiglat-Pileser. E. H. Tegnér i UVTF 12: 59 (1875).
7) [till EFTER- 7; jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d., ävensom av mnl. navolgen, t. nachfolgen] (†) sträva l. trakta l. stå efter, söka nå l. vinna (ngt). Så lät oss nw effterfölya thet fredhen tilhörer. Rom. 14: 19 (NT 1526; öv. 1883: trakta efter; gr. διώκωμεν). Hwem will tro, at wid Christi tijd .. rijkedomar .. intet (skulle) effterföllias. Rudbeck Atl. 2: 362 (1689).
8) [till EFTER- 8; jfr motsv. anv. i fsv., ävensom av mnl. o. ä. holl. navolgen, t. nachfolgen] (numera föga br. utom i pass. o. i p. pr.) (i tiden) följa efter l. på (ngt), följa (ngt); efteråt l. sedan ske l. inträffa. Huad the ther beslutadhe, bleff vppenbart aff thet som effterfolgde. O. Petri Kr. 255 (c. 1540). En forntid (får) ej ega rättighet, at .. inskränka Förnuftets gränsor för efterföljande tider och slägter. D. v. Schulzenheim i LBÄ 2—3: 67 (1797). Det första förtroendet, som Eusebia skänkte Clemens, efterföljdes snart af andra. Rydberg Ath. 372 (1859, 1866; uppl. 1876: följdes). Den tid, som efterföljer Kristi uppståndelse och himmelsfärd. Flensburg Kyrkl. tal 100 (c. 1875). Den första bland dessa artiklar .. fäste en viss uppmärksamhet vid min person, som icke minskades af de efterföljande artiklarna. De Geer Minnen 1: 47 (1892). — särsk. [jfr holl. zes achtervolghende jaaren lang] (†) i p. pr. pl. i bet.: omedelbart på varandra följande, i följd, i rad. Herrar Sven Schale (m. fl.) .., hvilkas Fartyg jag fördt uti 8 efterföljande år. SP 1780, s. 1102.
9) [till EFTER- 8] (numera föga br. utom i pass. o. i p. pr.) i fråga om ordningsföljd: befinna sig l. stå l. komma osv. längre mot slutet (i förh. till ngt annat). (Sammanhanget) later .. offte sig ecke fulleligen förstå, hwar (dvs. om) ecke god akt .. på texten, som förestår, och effterfölger, geffuen bliffuer. Ludvigsson Norman 9 (c. 1550). Titulen af en Bok är intet annat, än skuggan af det efterföljande innehållet. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). Då en vokal efterföljes af en konsonant. Dalin (1850). — särsk. [jfr motsv. anv. av holl. navolgen o. t. nachfolgen] följa (strax) nedan, nämnas i det (omedelbart) följande; numera bl. (i skriftspr.) i p. pr.: följande. (Munkarna hava) syndrat sich j the secter och party som här epterfölia. O. Petri Clost. A 3 b (1528). Skilnadt i Trolofning, tillåtes för efterföliande Orsaker. Kyrkol. 16: 2 (1686). Efterföljande rader. Auerbach (1908).
10) [till EFTER- 9; jfr motsv. anv. i fsv. o. (ä.) d., ävensom av ä. holl. navolgen, t. nachfolgen] (†) följa (av ngt); bliva följden l. resultatet (av ngt); förorsakas (av ngt). Twædrecth .. haffuer lenge nooch warith j riikit aff hwilkit ey anneth eptherfolgt haffuer æn riikitzins .. scade och fordarff. G. I:s reg. 2: 10 (1525). Hwar kärleken och gerninganar icke vthbrista och effterfölia, ther är icke then sanskylligha troon. Förspr. t. NT A 3 a (Bib. 1541). Ho hade kunnat tro, at igenom en Hund så stort oväsende och skada skulle efterfölja? Humbla Landcr. 16 (1740).
11) rätta sig efter l. låta sig ledas av (ngn l. ngt).
a) [till EFTER- 11 b] med obj. som betecknar person som har att befalla l. lag l. föreskrift, önskan, vana o. d.
α) [jfr motsv. anv. av t. nachfolgen] (†) med personobj.: rätta sig efter (en överordnad l. makthavande), vara (ngn) hörsam l. lydig. (Vi bjuda eder att I den nyutnämnde fogden) höruge och lyduge ære eptherfölgiendis honum j alle mottho huar han eder paa vaare vegna tiilsegiendis vardher. G. I:s reg. 3: 305 (1526). Därs. 4: 7 (1527).
β) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., mnl. o. ä. holl., ävensom av ä. holl. navolgen, t. nachfolgen] (i skriftspr. o. högre, i sht religiös stil) med sakobj.: rätta sig efter l. ställa sig till efterrättelse l. efterkomma l. (åt)lyda (ett bud l. en befallning, en uttalad vilja), iakttaga (en föreskrift o. d.); följa (ett råd). At han måå epterfölia thin helga bodh. O. Petri Handb. A 4 a (1529). Detta Rådet är godt; jag wil det efterfölja. Österling Ter. 1: 71 (1699). Man (kan) vähl fråga efter om Cammar-Collegium efterfölgt sin Instruction. 2 RARP 4: 422 (1727). Efterfölj Guds vilja. Ps. 1819, 233: 1. En lag, som .. ingen efterföljer. Rydqvist SSL 4: 221 (1868). — (†) efterkomma l. uppfylla (en bön l. önskan); följa (en vana l. plägsed); hålla sig till (rätt o. billighet o. d.). Huar god man then skiell och rätt will eptherfölia .. wett i hurudana motto wij annamade riikit. G. I:s reg. 5: 173 (1528). Iagh effterfölgde hennes begeran. Manhaft. löjtn. 27 (1666). Han .. kan .. sin gamle wane efterfölia. Växiö domk. akt. 1697, nr 322. Väringarne .. efterföljde ihärdigast af alla förfädrens sedvänjor. Strinnholm Hist. 2: 331 (1836).
α) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. mnl., ävensom av mnl. o. holl. navolgen, t. nachfolgen] (numera nästan bl. i religiöst spr.) med personligt (l. därmed jämförligt) obj.: i sitt handlande taga l. hava (ngn) till föredöme l. mönster; ’vandra i (ngns) fotspår'; gå till väga på samma sätt som (ngn). Then ther mich effterfölya wil, han wedhersäye sigh sielffwan, och taghe sitt korss på sigh. Luk. 9: 23 (NT 1526; ännu i öv. 1917). Denna konsten (”landtskötseln”) består förnämligast deruti, at efterfölja naturen. Löwenhielm Præs. i VetA 1751, s. 11 Mästaren sjelf efterlemnade ingenting skriftligt, de fleste af hans apostlar hafva deruti efterföljt Mästaren. Thomander 2: 260 (1855). — (†) efterlikna l. efterbilda (ngn i diktning l. konst, stil l. skrivart o. d.), imitera. Effter thet han hade Lust til Poesin, så laas han och medh Flijt effterfolgde the gamble Poeter, Virgilium, Horatium, Homerum och Ovidium. Schroderus Osiander 2: 3 (1635). Swedberg Schibb. e 3 b (1716).
β) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. mnl., ävensom av mnl. o. holl. navolgen, t. nachfolgen] med sakobj.: taga l. hava (ngt) till förebild l. mönster, följa (ngt); numera nästan bl. (i högre stil) i uttr. efterfölja (ngns) exempel l. föredöme o. d. Min käreste effterfölg icke thz oondt är. 3 Joh. 11 (NT 1526; öv. 1907: följ icke onda föredömen). Ständerne (vilja) dheres Förfäders .. redelige Exempel oförkränkt effterföllia. RARP 2: 37 (1633). (Sultanens) Gästfrihet .. blifver efterföljd af alle trogne Muselmaner, som hafva råd och lägenhet dertil. Björnståhl Resa 3: 211 (1778). Må Celsii minne af oss bevaras, såsom en troget efterföljd föresyn Hwasser V. skr. 2: 49 (1832). — (†) (osjälvständigt) göra efter l. apa efter (ngt), efterlikna l. efterhärma l. härma (ngt), imitera. (Det) finnes ingen ibland alla Foglar, som så noga kan effterföllia Menniskio Taal (som papegojan). I. Erici Colerus 1: 387 (c. 1645). Menniskiorna giordt / Heelt vndersamma ting, och efterfölja tordt / Gudz egit stora werck. Spegel Öp. par. 10 (1705). Tessin Bref 1: 82 (1751).
c) (†) med avs. på sagesman l. källa för en uppgift l. framställning o. d.: följa, gå efter. Wij haffue icke effterfölgt någhra cloka fabeler thå wij kungiordom idher wårs herres Iesu Christi crafft och tilkommilse. 2 Petr. 1: 16 (NT 1526; öv. 1780: fölgt). Ptolomæus .. har giort en jordbeskrifning öfver Sverje, hvilken Agathodæmon efterfölgt. Dalin Hist. 1: 15 (1747).
Ssgr: A: (11 b) EFTERFÖLJANS-VÄRD. Ett efterföljansvärdt exempel, föredöme. Ett efterföljansvärdt beslut. H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 314.
B: (11 b) EFTERFÖJLNINGS-VÄRD. (†) efterföljansvärd. Efterfölgningsvärda exempel. Sv. Merc. 2: 110 (1756).
Spoiler title
Spoiler content