SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÖLJA föl3ja2, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -ARE (se d. o.); jfr FÖLJD, FÖLJE; äv. (i bet. 2 e, 5 c) FÖLJAS föl3jas2, v. dep. -des, -ts.
Ordformer
(inf. o. pres. ind. pl. folgie GR 3: 270 (1526: folgies, dep.). folia GR 10: 248 (1535). fylia GR 1: 222 (1524: effther fylia). fölga (-gh-, -e) GR 10: 227 (1535), Chenon Heywood 1: 31 (1772). fölg(h)ia (-gj-, -e) GR 3: 23 (1526), OxBr. 9: 671 (1645). föl(l)ja (-lia, -l(l)i(j)e) OPetri MenFall F 7 a (1526: fölias, dep.) osv. föliga Ekeblad Bref 1: 75 (1651; rättat efter hskr.). pr. ind. sg. folgier PolitVis. 353 (c. 1650). follier RARP 1: 27 (1627). fuller Gustaf II Adolf 597 (1619). f(f)yl(g)ier GR 4: 214 (1527), SkaraStiftJordeb. 42 (1540). fölg(h)er (-gi-) GR 1: 3 (1521), Lind (1749). föl(l)jer (-l(l)i-, -lij-) OPetri MenFall D 4 a (1526) osv. — pr. ind. sg. pass. -es Baazius Upp. 14 b (1629) osv. -s Runeberg 1: 12 (1832) osv. ipf. folgd(h)e (-å-) GR 2: 105 (1525), KKD 5: 215 (1711). folgede ÄARäfst 32 (1596). folde GR 6: 142 (1529: fulfolde), Dryselius Måne 361 (1694). fulgde Brahe Kr. 39 (c. 1585), Ekeblad Bref 1: 150 (1652; rättat efter hskr.). ful(l)de (-w-) GR 4: 178 (1527), Ekeblad Bref 2: 240 (1661). fölg(h)de Mat. 4: 20 (NT 1526), Eurén Kotzebue Cora 62 (1794). föl(l)jde Eneman Resa 1: 45 (1711) osv. följade HH XVIII. 3: 80 (1738). föl(l)de AOxenstierna 1: 23 (1605), HA 8: 169 (c. 1820). sup. folg(d)t (-å-) GR 1: 255 (1524: epter folgt), VDAkt. 1686, nr 201. foligt Svart G1 52 (1561: vtfoligt). fulgdt OxBr. 9: 671 (1645), Ekeblad Bref 1: 168 (1652: förfulgdt; rättat efter hskr.). fult(t) Carl IX Cal. 129 (1604), Visb. 1: 219 (c. 1620). fölg(d)t Mat. 19: 27 (NT 1526), Möller (1790, 1807). följt Eneman Resa 2: 35 (1712) osv. föl(l)it Börk Darius 755, 852 (1688). fölt Gustaf II Adolf 153 (1617), HA 8: 169 (c. 1820). p. pf. folgd (n. folg(d)t) GR 7: 485 (1530), Widekindi KrigsH 248 (1671). fölgd (n. fölgdt, fölgt(h)) GR 6: 147 (1529), Möller (1790, 1807). följd (n. följ(d)t) Gustaf III 2: 317 (1783) osv.)
Etymologi
[fsv. fylghia, fölgh(i)a, folghia, fylia, föl(l)ia m. fl. former, motsv. isl. fylgja, d. følge, fsax. folgon, mnt. volgen, fht. folgēn, t. folgen, feng. folgian, fyl(i)gan, eng. follow; av ovisst urspr.; jfr FÖLJD, FÖLJE]
jfr EFTER-, FULL-, FÖR-, IN-, MED-, PÅ-, UPP-, UT-, ÅT-FÖLJA m. fl.
1) förflytta sig (gå, springa, åka osv.) bakefter (ngn l. ngt som befinner sig i rörelse), särsk. i syfte att hålla sig tillsammans med l. i närheten av l. att upphinna honom l. det; förfoga sig efter (ngn l. ngt, allteftersom denne l. detta förflyttar sig), följa efter; ofta mer l. mindre oeg. o. bildl.; äv. abs. l. utan utsatt obj. Följa ngn på avstånd, på långt håll. Följa ngn (tätt) i hälarna, hack i häl. Följa ngn i spåren; äv. bildl. Om ni vill följa mig, skall jag visa er vägen. Joh. 1: 38 (NT 1526). (Tjänsteflickan) folgde henne, och baar vppe kiortelen effter henne. St. af Est. 3: 7 (Bib. 1541). De gått förut: o den, som finge följa / och dricka lifvets läkdom, glömskans bölja! Tegnér (WB) 8: 12 (1836). Huru många de än voro, som ville, att äfven jag skulle följt de afgångna statsråden, tror jag dock, att (osv.). De Geer Minn. 2: 81 (1892). George följde (vägvisaren) .., ehuru det här inne mellan husen var så svart, att han ej såg handen för ögonen. Janson CostaN 1: 128 (1910). — särsk.
a) (†) i uttr. följa (fot) på fot, omedelbart följa i hälarna. (Att de) wara saa meth folk föliandis paa footh i samma togh. GR 1: 57 (1523). Hon (dvs. Daphne) lopp, och iag (dvs. Apollo) lopp efter, / Jag fölgde Foot på Foot. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668).
b) med särskild tanke på envishet l. ihärdighet i följandet; ofta mer l. mindre oeg. o. bildl. Om j stellen idhor ansichte til at dragha in vthi Egypten .. så skal .. hungren then j rädhens före, .. allstädhes fölia idher vthi Egypten, och skolen ther döö. Jer. 42: 16 (Bib. 1541). Döden .. fölier osz såsom skuggan hwart wij gåå. SNicolai Beningen B 4 b (1646). Främlingens fråga följde honom under flera dagar. .. Det ligger något under det här, som jag ej förstår, tänkte han. Lagerlöf Jerus. 1: 147 (1901). (Syrenerna) blommade i Tjust, de följde oss med sina nyutsprungna klasar genom bergslagen. Böök ResSv. 101 (1924). — särsk. (†) förfölja (ngn) med klagomål o. d. Straxt begynte jag åter att klaga öfver honom, att han allenast följer mig medelst sine klagomål hos dig. Roland Minn. 18 (c. 1748).
2) förflytta sig tillsammans med (ngn l. ngt); göra (ngn) sällskap (på en resa l. vandring o. d.); ss. kamrat l. ciceron l. tjänare l. beskyddare o. d. deltaga i (ngns) färd(er) l. vandring(ar) o. d., gå med l. komma med (ngn), följa med, ledsaga; äv. abs. l. utan utsatt obj. Mark. 15: 41 (NT 1526). Vele wij och ath samme mester jöns skal fölia biscopen j hans visiterning. GR 4: 290 (1527). Hertigen följdes blott af några få ryttare. Fryxell Ber. 7: 96 (1838). Du skall följa mig på krigarleden. Fröding Guit. 22 (1891). — särsk.
a) i fråga om medföljande l. ledsagande ett stycke på vägen. Följa ngn till porten, till dörren. Apg. 21: 5 (NT 1526). Gustav följer sin Käresta til vägs, som nu skulle resa ifrån Jena. Humbla Landcr. 123 (1740).
b) i fråga om hedersbevisning som man gör en avliden person gm att deltaga i hans likfärd l. likprocession.
α) i uttr. följa ngn (förr äv. ngns lik l. lekamen o. d.) till graven (förr äv. till grava l. grave). Att .. (ärkebiskopen) ville giffve sich till K. M:tt och fölge hennes (dvs. drottningens) lekamen till graffve. GR 22: 308 (1551). ÄARäfst 32 (1596). Swedberg Ungd. 279 (”297”) (1709). SvD(L) 1926, nr 118, s. 7.
β) (†) abs. l. utan utsatt obj.: deltaga i likfärden l. likprocessionen, närvara vid begravningen. Svart Ähr. 42 (1560). Den som bödh follken som skulle föllia. BoupptSthm 16/3 1644 (i begravningsräkning). Därs. 24/4 1673.
c) (förr) i uttr. följa (en fånge) till döden, ledsaga (en dödsdömd fånge) till avrättsplatsen (till galgen l. stupstocken). När Prästerna fölia Fångar til Döden, skola the gifwa acht uppå, at them icke gifwes för mycket Wijn, så at the warda druckne. Kyrkol. 17: 9 (1686).
d) intr., i förb. med prep. med (jfr f α o. β): färdas tillsammans med (ngn), höra till (ngns) sällskap. Mester wij såghom en som vthdreeff diefflar vnder titt nampn, och wij förbudhom honom thet, effter thet han icke fölgier medh oss. Luk. 9: 49 (NT 1526). Dalin Hist. 1: 465 (1747).
e) (numera ngt vard.) dep.: göra sällskap med varandra (på en resa l. vandring o. d.), följas åt. Dalin Vitt. I. 3: 21 (1734). Sedan fölgdes vi til et Cafféhus, .. där jag tracterade honom med Caffé och pipan. Björnståhl Resa 5: 72 (1777).
f) med saksubj.
α) förflyttas tillsammans med (ngn); förr äv.: medföras av (ngn); äv.: intr. i förb. med prep. med (jfr d): komma (ngnstädes) med (ngn l. ngt). GR 15: 99 (1543). Åhrsväxtens .. helgd hade fölgt til Scandien med de gamle Scyther från Græska neigden. Dalin Hist. 1: 169 (1747). Det anseende han ägt på skeppet bland sin besättning följde honom i land. Geijer Häfd. 195 (1825). Med de införda främmande föremålen följa ofta, kanske oftast, deras namn. Ydun 1870, s. 74.
β) intr., i förb. med prep. med (jfr d), förr äv. prep. hos l. jämte: medsändas, vara bifogad. Med brevet följde en pänninganvisning. Wij hafwe .. vndfåt tu E. K. bref, jemte thet förste fuller E. K. leigde för oss. Gustaf II Adolf 597 (1619). Ther hoos ock Pfaltzgrefwens egit Breff folgde. Girs G1 201 (c. 1630).
3) motståndslöst låta föra sig av (en ström l. en folkmassa o. d.); vanl. intr., i förb. med prep. med; äv. bildl., med nära anslutning till 8. Följa (med) strömmen. Det var omöjligt att komma fram utan att följa (med) människoströmmen. Sahlstedt (1773).
4) (lyckas) bibehålla sin plats i närheten av l. tillsammans med (ngn i vars sällskap man färdas); äv. abs. l. utan utsatt obj. Jag kan inte följa er, ni går för fort. En del af hans Här, som ej kunnat följa honom, förskansade sig på en högd och blef anfallen. Dalin Hist. 1: 552 (1747). Tegnér (WB) 5: 128 (1820). — särsk. (numera föga br.) bildl.: hålla jämna steg med (ngn l. ngt); förr äv. utan utsatt obj.: hålla jämna steg med de andra, vara lika duktig som de andra. VDAkt. 1750, nr 30 b. Då jag skrifver något, i synnerhet, som är något vidlöftigt, blir jag ofta så förargad, att ej pennan vill följa tankan. Kellgren (SVS) 6: 14 (1770).
5) med saksubj.: höra ihop med (ngt), vara förenad med (ngt), tillhöra (ngn l. ngt), finnas hos (ngn l. ngt); stundom närmande sig l. övergående i betydelsen: vara ett stående kännetecken hos (ngn l. ngt), utmärka, karakterisera. Nu wele wij än see huru samme art, / Hon them (dvs. danskarna) altijd fölier hart. Svart Gensv. H 3 a (1558). (Genom att driva fienden ur landet hava kvinnorna i Värend) förtient hedersteckn, som fölgt dem intil våra tider. Dalin Hist. 1: 289 (1747). Den oändeliga svårighet ock nöd som följer mina vilkor. JGOxenstierna Dagb. 192 (1771). Två egenskaper, blyghet och ärelystnad, som följt mig från min tidigaste ungdom. De Geer Minn. 1: 24 (1892). Den askgrå barken med en ljusgrön mossa, hvilken senare alltid följer gamla lindar, ger mig full bekräftelse (på att träden äro lindar). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 22 (1901). — särsk.
a) (numera föga br.) (ur ekonomisk synpunkt) vara ett tillbehör till (ngt). Dhe 17. fönster, dörejern och låssar, som han säger migh icke willia betala, ähre mästedeelen i dhen bygningen han upsatt hafwer och förmeenas föllia bygningen. VDAkt. 1664, nr 207. 1 Steenbord Föllier gården. BoupptSthm 12/7 1670, s. 1029.
b) (†) vara i (ngns) ägo l. besittning, ägas av (ngn). Icke achtandes att Flensborgh .. nu uthi någre hundrade åhr dedh huuss Hollsten fölgdt hade. AOxenstierna 2: 653 (1624). Dens. 1: 586 (1643).
c) (numera mindre br.) dep.: höra tillsammans, vara förenade med varandra, följas åt. Snart, och wäl giordt föllias intet giärna. Grubb 744 (1665). Ett högt barnaantal och en stor dödlighet .. följas. EkonS 2: 41 (1894).
d) [möjl. delvis utgående från 18] vara förbunden med (ngt) ss. en värkan därav; numera vanl. intr., i förb. med prep. med. The som ther medt lathe sig finne ovillige, ähre .. icke rätt undervijste hvad fördeel ther medt fölger, att man hielper the nödtörfftige och rätte fattige. GR 24: 157 (1553). Dyr Ähra som skadan föllier. Grubb 168 (1665). Gubbar äro pratsjuka ... Det följer med åldern. Rydberg Ath. 110 (1859).
6) (†) tillfalla (ngn), komma i (ngns) ägo l. besittning; utlämnas; utbetalas. Vm szå sack vore at en eller flere aff Landzknecterne for fienderne szår vorde, .. thå skall Herren honom hans szold fölie lata. GR 10: 52 (1535). Nu will Borgm. arestera mig effter iag icke will låta kättilen fölia för ringare priss än han mig är pantsatter för mit geldh. ConsEcclAboP 80 (1657). (Schweizarna) Wilia ock sin tilsagde Sold hafwa richtigt, och så frampt then icke fölia wil, sökia the Wägen hemåth igen. Brask Pufendorf Hist. 295 (1680).
7) (†) stå i utsikt för (ngn), förestå. Wÿ bäres af hus, och grafuen giörs trångh, / oss fölier inghen annan ändhe. Visb. 1: 133 (c. 1620); jfr Ps. 1695, 354: 7.
8) hålla sig till (ngn l. ngt), hylla sig till (ngn), hålla ihop med (ngn); rätta sig efter (ngn l. ngt), låta sig ledas av (ngn l. ngt); äv. abs. l. utan utsatt obj. Följa ngn i lust och nöd. Hoo som icke bäär sitt korss och fölgier mich, han kan icke wara min läryunge. Luk. 14: 27 (NT 1526). Thorild 1: 23 (1782). Ack, Frithiof, du är lycklig, / du följer ingen, du går sjelf förut / som stammen på ditt drakskepp. Tegnér (WB) 5: 57 (1824). En hustru måste följa sin man och hon gör det af hela sitt hjerta, ty hon följer ju sitt hela lif. Blanche Engelbr. 74 (1846). Billing Betr. 60 (1906). — särsk.
a) med obj. betecknande begär, råd, föreskrift, sed, norm o. d.: rätta sig efter (ngt), taga (ngt) till rättesnöre, handla i överensstämmelse med (ngt); vara utförd efter (ngt ss. norm l. rättesnöre); lyda, hörsamma. Följa sina begärelser, ögonblickets ingivelser. Följa sin natur, sitt eget huvud. Följa ngns exempel. Han följde härvid det gängse bruket. Så bliffuer tu en goodh Jesu Christi tienare, vpfödder j tronas och goodh lärdoms oordhom then tu här til folgt haffuer. 1Tim. 4: 6 (NT 1526). Ondt föllia hwars mans rådh. Grubb 324 (1665). Så fölg nu Herrans wilja, Och thet af hiertans grund. Ps. 1695, 277: 8. Betsy ville fölga sin egen smak. Chenon Heywood 1: 31 (1772). Vårt ur var tolf, och vi följde det, / Men den ryska klockan är ett. Runeberg 2: 75 (1848). De kronologiska dateringarna följa gamla stilen. Hjärne K12 VIII (1902).
b) med avs. på sagesman l. källa för en framställning, original för en översättning o. d.: hålla sig till, gå efter. Den danske authoren .. var (ej) aldeles fölgd, utan vidlyfftige ställen här och där utelemnade. Benzelstierna Cens. 102 (1739). Vid sjelfva öfversättningen blir en Hufvud-Regel för committerade, at följa Textens innehåll. InstrBibelkom. 1773, § 2. Shakspeare följer här den gamla sagan som låter hertig Leopold af Österrike vara Richards baneman. Hagberg Shaksp. 2: 349 (1847). Den handskrift han har följt finnes .. numera icke i behåll. Schlyter JurAfh. 2: 145 (1879).
c) (numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) i uttr. följa sanningen, hålla sig till sanningen; förr äv. med saksubj.: överensstämma med sanningen. Kan Rätten noghsampt förnimma att hon icke der uthinnan folgt sanningen. VDAkt. 1679, nr 307. Därs. 1723, nr 175.
d) (fortsätta att) vara av samma uppfattning som (ngn); i sht i nekande o. därmed jämförliga satser. Här kan jag icke längre följa författaren. Auerbach (1908). Wulff Koralb. 12 (1912).
9) i sht jur. i fråga om sin allmänna rättsliga ställning (ss. fri l. ofri, ss. adlig l. oadlig o. d.) hänföras till (faderns l. moderns sida resp. till samma stånd o. d. som maken). Om barn födes aff Föräldrar, der aff en thera är fräls, och den andra ofräls: tå föllier (enl. västgötalagen) altijd barnet den bättre Sijdan, och blifwer frälsz. Stiernhielm Fateb. C 1 a (1643). Hustrun följer ock mannens stånd och vilkor. GB 9: 1 (Lag 1734). Winroth CivR 3: 30 (1901).
10) (†) (i sitt handlande) ledas av tanken på (ngt); beflita sig om (ngt), fullfölja. Liljestråle Kempis 28 (1798). Han gick först i Dansk, sedan Svensk, slutligen Saxisk tjenst, beständigt följande den enskilda fördelen. Fryxell Ber. 6: 182 (1833).
11) (†) vara med om (ngt), deltaga i (ngt). I tiugu år har han fölgt kriget. Dalin Arg. 1: 12 (1732, 1754). Min syster Anna, min broder Göran voro små barn då jag följde Sigismunds flykt. Gustaf III 2: 166 (1788).
12) iakttaga l. studera l. hålla uppmärksamheten fäst vid (ngn l. ngt) i hans l. dess rörelse l. fortskridande resp. upplevelser l. förehavanden l. förlopp o. d.; på detta sätt liksom vara med l. hos (ngn) l. deltaga i (ngt). Följa ngn med blicken l. ögonen. Med uppmärksamhet följa en frågas vidare öden. Författaren tackar för det intresse varmed man följt hans arbete. Från min undangömda vrå kan jag endast såsom iakttagare följa tilldragelserna. Dalin Hist. 1: 522 (1747). Det misstroende och den småaktiga afund, hvarmed norska folket länge följde oss. Palmblad Norige 404 (1847). Man följer med intresse de tappra bussarna genom både nederlag och seger. Böttiger Schillers Lyrik 80 (1854). Dessvärre kunna vi icke följa färden i alla dennas detaljer. HHildebrand i 3SAH 12: 116 (1897). — särsk.: ägna så stor uppmärksamhet åt de olika punkterna i (en fortskridande framställning) att ingenting (väsentligt) går förlorat, följa med; göra sig en klar uppfattning av sammanhanget i (en framställning l. ett resonemang); klart uppfatta l. förstå (ngns) framställning. Det är svårt att följa hans resonemang. Sammanhanget måste .. blifva allrasvårast att fatta och följa, i sådana tal eller skrifter, hvarest ett sådant alldeles icke finnes. Leopold 3: 343 (1794, 1816). Det har aldrig lyckats mig att följa en predikan till slut. Hallström ItBref 129 (1901).
13) ss. åhörare l. elev deltaga i (undervisning); (för studieändamål) regelbundet åhöra (en serie lektioner l. föreläsningar). Sina föreläsningar öfver Gustaf d. 2. Adolf höll .. (Geijer) dock ”con amore” och de följdes med det största intresse äfven af damer. Sturzen-Becker 1: 33 (1861). I Sverige hafva .. döfstummelärare utbildats genom att en tid vistas i en döfstummeanstalt och der under handledning följa och deltaga i undervisningen. BetDöfstUnd. 1878, s. 17. (Den i radio utsända engelska språkkursen) har .. för en stor kategori av lyssnare varit alltför elementärt lagd, för att de skulle kunna känna sig hågade att följa den. Radioprogr. 1926, nr 10, s. 2.
14) förflytta sig (gå, springa, åka osv.) fram på resp. utmed l. längsefter (en väg, en flod, en strandlinje o. d.); vid förflyttning hålla sig på resp. utmed (en väg osv.) l. i (ngts, t. ex. vindens) riktning. Sådana köpmen schole .. fölge alleneste the menige landzväger, som utropes schole. RA 1: 277 (1540). Vi hörde ljudet af några röster utom muren ... Vi fölgde ljudet, kröpo sagta och tyst genom buskarne. Eurén Kotzebue Cora 62 (1794). Vildgässen följde Klarälven så långt som till Munkfors stora bruk. Lagerlöf Holg. 2: 410 (1907). — särsk.
a) mer l. mindre bildl. The ther glädhias at göra illa, .. Hvilke sin wägh förwenda, och fölia wildstijghar. Ordspr. 2: 15 (Bib. 1541). Jag kan högakta .. den man, .. som genast från sin tidigaste ungdom slår in på en gifven bana och pligttroget och lugnt följer denna till dess han dör. Heidenstam Vallf. 78 (1888).
b) oeg.: sträcka sig utmed (ngt); i sin utsträckning hålla sig till l. utmed (ngt), löpa utmed (ngt). Denna stora skog .. följer en hög sandås. Hülphers Dal. 3 (1762). Banan (från Målilla) har nu länge följt Hesselbyån. IllSv. 1: 281 (1873).
15) taga vid efter (ngn l. ngt), träda i stället för (ngt som upphört), avlösa (ngn l. ngt), komma ss. en fortsättning på l. ett komplement till (ngt tidigare). Låta sina ord följas av handling. Såsom thet nw j så mong tusend åår bort ått, är gånget, at then ene tijdhen, them andra altijdh folgt haffuer .., så tyckes menniskionne at thz ock så altijdh gå skal. LPetri 1Post. B 1 a (1555). Den ene Hafzwågen fölier den andre. RARP 1: 50 (1627). Fjorton års lugn följde dessa skakningar. Gustaf III 1: 148 (1792). Så snart vickern blifvit afslagen .., är det af högsta vigt att plogen följer lien så snart som möjligt, och harfven plogen. QLm. I. 4: 43 (1833). Det första förtroendet som Eusebia skänkte Clemens, följdes snart af andra. Rydberg Ath. 355 (1876).
16) intr.: komma l. ske (äga rum, inträffa, infalla) efteråt, komma sedan l. senare l. längre fram; särsk.: komma resp. ske ss. den l. det närmast senare l. längre fram befintliga (i en rad l. serie), bilda det (från en viss punkt räknat) fortsättande ledet (i en rad l. serie), taga vid (där ngt slutat); ofta i förb. med prep. l. efter. Brev, fortsättning följer. Några svåra år följde nu för oss. Efter sommaren följer hösten. Efter hälsningstalet följde några musiknummer. På rägn följer solsken. Frågorna följde tätt på varandra. GR 4: 172 (1527). Gersons och Merarj barn drogho åstadh, och båro tabernaklet. Ther nest folgde thet baneret aff Rubens läghre medh theras häär. 4Mos. 10: 18 (Bib. 1541). Bisperne .. måge .. banlyse, och ther inthet bot fölier, förvise. RA 3: 106 (1593); jfr 18. ”Hm”, tänkte jag, ”hvad skall nu följa?” Jag stod som på glödande kol. Carlén Repr. 455 (1839). Det tidehvarf som följde på den äldre Fransyska revolutionen och Kejsareregeringen. SKN 1843, s. 241. Direktören (på Nääs) höll en föreläsning, sedan följde gymnastikövning. Lagerlöf Holg. 2: 445 (1907). — särsk.
a) för att beteckna att ngt utgör ett senare (vanl. närmast senare) led i en muntlig l. skriftlig framställning. Thenne articlar her epter fölger. GR 1: 3 (1521). Sedhan fölier een liten formaning til closterfolk. OPetri Clost. (1528; i titeln). Följer så skildringen af arméernas uppmarsch och koncentrering. GHT 1895, nr 221 B, s. 1. — särsk.
α) i p. pr. (jfr b).
α') med adjektivisk bet.: som sedan (särsk. strax l. omedelbart) framställes l. utföres l. utvecklas o. d. (Textutläggningen) må nw ytermere .. någhet amplificeret bliffua, någhet när wid thette folgende sätt. Ludvigsson Norman 19 (c. 1550). Vår ährliga Patriot (utbrast) i fölliande ord (osv.). Dalin Arg. 1: nr 4, s. 3 (1733). Genom följande resonnemang tror jag, att vi bättre skola få insikt i frågan. Nilsson Platon Faid. 9 (1903). särsk. om sida l. blad o. d. i bok o. d.: som befinner sig närmast efter; äv. utan utsatt huvudord; ofta skrivet förkortat: f(.) l. (om flera sidor o. d. avses) ff(.). På följande sida läses (osv.). Sid. 14 och följande. En afgiord sak, som på 7. bl. och fölliande ses kan. Block MotalaStr. 27 (1708). Följande .. capitlet. Serenius (1741).
β') i n. sg. (med l. utan föregående best. artikel) i substantivisk anv. Huru hämdgirig denna Herren var, lärer det följande visa. Ågren Gell. 27 (1757). Vi skola i det följande se, huru (osv.). Forssell Stud. 2: 376 (1888). Följande är vad som beräknas hava åtgått till tabernaklet. 2Mos. 38: 21 (Bib. 1917).
β) (i skriftspr.; numera mindre br.) i uttr. som (såsom) följer, förr äv. som (såsom) härefter l. nu följer, på följande sätt, såsom strax framställes l. utföres osv. (Antiokus) screff thenna ödhmiukeligha scrifftena til Judanar, såsom här effter fölier. 2Mack. 9: 18 (Bib. 1541). Tå förhölt sigh Xantus, såsom nu fölier. Balck Es. 45 (1603). (Brevet) lydde som följer. Nyblom Hum. 96 (1874).
γ) opers.
α') (†) i uttr. följer nu l. nu följer om l. huru (osv.), nu följer en framställning om l. huru (osv.). Nu fölier om Antiocho Eupator .. hwadh örligh vnder honom altijdh warit haffua. 2Mack. 10: 10 (Bib. 1541). Fölljer nu om Jorden, och alt thet i jorden förekommer. Hiärne 2Anl. 133 (1706).
β') (numera knappast br.) i uttr. (det) följer att (framställa l. omtala ngt), det återstår att (framställa l. omtala ngt). Björnståhl Resa 1: 38 (1769). Nu följer att omtala, huru Sorgbarn tillbragte sina dagar på Ekö slott. Rydberg Sing. 85 (1876).
b) i p. pr. (jfr a α) med adjektivisk bet.: som följer (närmast efter); senare. Behållning till följande året 4 korgar (russin). VittAH 8: 103 (i handl. fr. 1540). Följande våhren kom Olof Haraldson til Viken eller Bohuslän. Dalin Hist. 1: 632 (1747). En serie af upptäckter, där hvarje följande fördunklar den föregående. Paulson Minnestal 40 (1896, 1899).
c) (†) i p. pf.: som följt (på ngt). PPGothus Und. B 8 b (1590). Theses och ther på folgde Swar. Schroderus Os. III. 2: 262 (1635). I derpå följde arfskifte. Almqvist AmH 1: 151 (1840).
17) (†) utveckla sig l. avlöpa (efter ngns önskan); bliva (så l. så på grund av beskaffenheten hos ngt annat). Ehuru väl icke alt kan vara effter vår önskan fölgt både uti unfegnande och tracterande. RP 8: 260 (1640). Som folket är, så föllier och ähran. Grubb 751 (1665).
18) uppstå l. uppkomma (av ngt), bliva följden (av ngt); särsk. i förb. med prep. av. Ther wtaff wiil fölghia ath szamme kyrkiotiendhe fögha dragha schal tiil noghen hielp. GR 3: 92 (1526). Den (sjöresan) var likväl besvärlig genom en temligen stark sjögång och en rankig båt, hvaraf följde en allmän sjösjuka. Tegnér (WB) 7: 382 (1833). — särsk.
a) i förb. med prep. ur: framgå ur; erhållas ur. Ur en uppgift, riktigt fattad, följer alltid det rätta förfaringssättet. Claëson 2: 52 (1858). Mannens verk följer med full konseqvens ur ynglingens sinnelag. Wieselgren Samt. 166 (1877, 1880).
b) (†) i förb. med hjälpverbet vara. Ther åff är thå fölgth att monghe aff Klosteren äre öde bliffuen. GR 6: 147 (1529). Emporagrius Cat. C 3 b (1669).
c) [närmande sig bet. 19] vara en uppenbar följd, självklart böra äga rum l. vara fallet; särsk. i uttr. följa av sig själv(t) (jfr 19 a). Effter dhe (dvs. adeln) see Fädernesslandzens tillstundande fahra, föllier oundwikeligen, att de iw moste succurera H: K: Mt: och Fädernesslandet. RARP 1: 93 (1629). Effter thet ett ting ähr som fölljer aff sig sjelfft. RP 3: 41 (1633).
19) (komma att) klart inses (av ngt annat), vara uppenbar (av ngt); kunna (logiskt) slutas (av ngt), vara en (logisk) följd (av ngt); särsk. i förb. med prep. av. Aff thenna grunden fölier, at epter thet menniskian haffuer wedhersakat dieffwulen och sitt eghet sinne .. så haffwer hon nw ey macht ath göra noghot nytt lyffte. OPetri Clost. B 1 b (1528). At smickra, är at berömma öfver höfvan; och utan mening. Häraf följer, at icke alt öfverdrifvit beröm är Smicker. Kellgren 3: 209 (1793). (Det) sades om .. (en jurist som tjänstgjort som organist), att han var den utmärktaste juristen af alla organister och den utmärktaste organisten af alla jurister, hvaraf icke nödvändigt följde, att han var någonting utomordentligt vare sig som jurist eller organist. De Geer Minn. 1: 241 (1892). — särsk.
a) i uttr. följa av sig själv(t) (jfr 18 c), vara självklar(t). Therjämte frågade Hr Öfversten, om icke hvar ock en .. bör vara underkastad vår fundamentallag .. thertil svarades ja samt at detta fölgde af sig sielft. 2RARP 4: 78 (1726).
b) (†) i förb. med prep. med: vara uppenbar i och med (ngt). Thet är platt intet annat som kan fatta ordet, än troon, Ther medh fölier tå föruthan all gensägn, at wij allena genom troona på Christum warde ewinnerligha salighe. LPetri 3Post. 15 b (1555).
Särskilda förbindelser: FÖLJA EFTER10 32, äv. 40. jfr EFTERFÖLJA.
1) till 1: förflytta sig l. förfoga sig efter (ngn l. ngt); äv. utan utsatt obj. Petrus folgde honom (dvs. Jesus) longt (dvs. på långt håll) effter. Mat. 26: 58 (NT 1526). (Främlingen) vek .. av inåt skogen. Unni följde efter. Melin VikSaga 3 (1910).
2) (†) till 2: åtfölja, medfölja. GR 17: 36 (1534). Han, som .. 21. åhr folgt Kongl: M:tz och Rijksens Armada effter för een Fältpredikant. VDAkt. 1686, nr 201.
3) (†) till 5 b: tillhöra. Dedh (dvs. Flensburg) hafuer fölgdt dedh huuss Holsten en långh tidh effter. AOxenstierna 2: 662 (1624).
4) till 8.
a) med personobj.
α) (†) hylla sig till (ngn), stå på (ngns) sida. Hwars manz hierta j Jsrael fölier Absalom effter. 2Sam. 15: 13 (Bib. 1541).
β) efterlikna; taga exempel av (ngn); efterfölja. Thet tienar (står) tigh wäl, at tu föllier din vnderwijsare efter, och käppas med tine medlärjungar. Schroderus Comenius 736 (1639). Presterna kunde nu ej annat än ändra sitt förra beslut till likhet med de tvänne ståndens, och bönderna följde dem efter. Malmström Hist. 3: 261 (1870). Hedin 2Varn. 77 (1914).
b) (†) med obj. betecknande begär, råd, föreskrift o. d.: följa (se FÖLJA, v. 8 a). Wilie wij thaa gerna fölgia edert raadt epther. GR 3: 23 (1526). Han (Telemak) fölgde sit tycke effter, utan ringaste omtancka. Ehrenadler Tel. 644 (1723).
5) (†) till 11 o. 12, i uttr. följa krig(et) o. d. efter, (i sht för studieändamål) deltaga i krig(et); iakttaga l. studera krig(et). GR 29: 589 (1559). Schroderus Os. 1: 177 (1635). (P. Ribbing) finner sigh någoth opassligh och tunger att vijdare fölgia krigith effter (och vill hellre bli landshövding). OxBr. 9: 671 (1645).
6) till 15 o. 16.
a) (i tid l. ordningsföljd) komma efter (ngn l. ngt); efterträda; vanl. utan utsatt obj. (Lat.) Succedo .. (sv.) Besittia ens annars Rum, fölia effter. Linc. Dddd 3 b (1640). Hvad är enskildt och afsöndradt i menniskoslägtet? Är icke allt en följd af årtusenden, som gått förut, och verkan på årtusenden som följa efter. Tegnér (WB) 10: 54 (c. 1830). Sundén (1885).
b) (numera mindre br.) i uttr. följa efter med ngt, låta ngt komma efter l. bilda fortsättning (på ngt annat). Både the Lybske och the Danske haffve utan tvill varidt udi rådh och dådh till att dichte och sammensettie samme smäde breff och tileffventyrs achte väll att fölge effther medh någett annedt. GR 22: 219 (1551).
7) (†) till 18: uppstå gm (ngt) l. ss. en värkan l. följd av (ngt). Christi dödh war och forsmädelighen, men han war likauel nyttig och gagnelighen, såå at ther folgde alles wores saligheet epter. OPetri Hb. H 1 b (1529). GR 17: 278 (1545).
FÖLJA HEM10 4. till 2: ledsaga (ngn) hem; medfölja (ngn) hem. Serenius (1741). jfr HEMFÖLJA. särsk. (bygdemålsfärgat) oeg., närmande sig bet.: driva (ngn) tillbaka hem; jfr FÖLJA TILLBAKA 1 b, FÖLJA UT b. GR 10: 165 (1535). HH XIII. 1: 104 (1563).
FÖLJA MED10 4. jfr MEDFÖLJA.
1) till 2: vara med (ngn l. ngt) under en färd o. d., åtfölja, medfölja; äv. bildl. GR 9: 75 (1534). Hans Maj:t fölgde i egen Hög Person med. Nordberg C12 1: 130 (1740). Jag (kunde) icke bidraga till att skilja Forssell ur konseljen utan att själf följa med. De Geer Minn. 2: 226 (1892). särsk. om sak: komma med, vara med; äv. bildl., i fråga om köp o. d. Detta följer med på köpet. Ath han endelig skicker domino en merckelig Summa peninga .. Tesligis atte Spettals peninga fölgie med j szamma szumma. GR 10: 97 (1535). När .. (konstnären) bars til grafven, hade han förordnat, det kistorna (med hans konstvärk) oöpnade skulle följa med och i samma graf inmuras. Tessin Bref 1: 55 (1751). Auerbach (1908).
2) till 4: icke bliva efter (sin tid l. sina kamrater); hålla jämna steg med (sina kamrater). Moberg Gr. 282 (1815). (För prästen är det) mer än någonsin nödvändigt att, såsom man säger, följa med sin tid. Genberg VSkr. 2: 9 (1865). Daisy hade svårt att följa med (i sin klass). Oterdahl Skolfl. 197 (1924).
3) (†) till 5.
a) vara tillfinnandes (i samband med ngt). GR 3: 212 (1526). Ther fulgde en tå på den thid föga aluare med (dvs. det var föga allvar med böndernas bön om nåd), thy the hade äntå inted fått någon synnerlig stor niderlag. Brahe Kr. 39 (c. 1585).
b) = FÖLJA, v. 5 d. Huar ther fölier gagn ok ecke skade med. GR 6: 151 (1529). Syr. 27: 16 (Bib. 1541). GR 19: 110 (1548).
4) = FÖLJA, v. 12. Ehuruväl (skriften) .. icke, för den, som närmare följt med sakernas gång, innehåller något särdeles nytt. SKN 1843, s. 2. Wrangel MvSchwerin 174 (1912). särsk. = FÖLJA, v. 12 slutet. Unga läsarinna, är du vaken? Följer du med? Bremer Sysk. 1: 156 (1848).
FÖLJA PÅ. (†) jfr PÅFÖLJA.
1) till 1: följa efter (ngn), sätta efter, förfölja. Heij, Protesilae, rusta min skepp, sambla min macht, fölg på de otacksamme Troer. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 124.
2) till 18: bliva en följd (av ngt). Altså förmanass Eders Ehrewyrdighz, att i intet widh laga answar, göra H. Jon nogon orät, ty om det skeer, fölier plicht på. VDAkt. 1705, nr 91. Brenner Dikt. 1: 260 (1713).
FÖLJA TILLBAKA10 040 l. 32 040, äv. 032.
1) till 2: ledsaga (ngn) l. göra sällskap med (ngn) tillbaka. Kom och fölg oss tilbaka. Ågren Gell. 14 (1757). särsk.
a) (numera föga br.) dep. De kommo .. öfverens, det de emot aftonen skulle följas tilbaka til Lauenburg. Celsius G1 2: 95 (1753).
b) (†) oeg.; jfr FÖLJA HEM slutet. Svart Ähr. 69 (1560). Then Pålniske Öfwersten Lizofski war .. för (svenska) Lägret twå gånger, men bleff doch andre reesan så folgd tilbaka igen, at han lät twå Fahner i sticket, och miste en hoop medh Folck. Widekindi KrijgH 248 (1671).
2) till 12: finna spår av (ngt), leda (ngt) tillbaka. Så långt man kan följa detta folks häfder tilbaka, hafva altid slafvar funnits. Ödmann MPark 288 (1800). En gammal svensk estlandssläkt, som kan följas tillbaka ända till 1600-talet. SvD(L) 1926, nr 153, s. 3.
FÖLJAS TILLHOPA. (†) till 2 e: följas åt. Att the inlendzske schip .. motte tilrustede och varerne tilreede liggie, så att the teste snarerne och för bättre säkerhet skuld motte fölies tilhope ått vestvart och the andre orter. GR 21: 28 (1550).
FÖLJAS TILLSAMMAN. (†) till 2 e: följas åt. De följdes .. en stund tilsamman. Celsius E14 155 (1774).
FÖLJA UPP10 4 l. OPP4. till 2: ledsaga l. medfölja (ngn) upp. Weste (1807). särsk. (†): följa till graven. (Då Brita Mattzdotter begravts, gavs) Ått bischopen, när han fölgde op lijket, 1 ducat och 1 s. d:r. BtÅboH I. 13: 285 (1638). Murenius AV 244 (1651). jfr UPPFÖLJA.
FÖLJA UT10 4. till 2: ledsaga l. medfölja (ngn) ut (från en bostad o. d.). AOxenstierna 1: 117 (1627). Följa ut sina gäster. Moberg Gr. 291 (1815). särsk.
a) (†) motsv. FÖLJA, v. 2 c. Capellan M. Andrea Pryss, hwilken haf(e)r samma dagen folgdt uth den syndaren .. Hindrich Efwais (till avrättsplatsen). ConsAcAboP 4: 74 (1672). Dalin Arg. 2: 80 (1734, 1754).
b) (†) oeg.; jfr FÖLJA HEM slutet. Wela the (dvs. inbyggarna i Kalmar län) thaa .. fölgie honum (dvs. Norby) saa wth ighen att han föga baatha schall. GR 3: 54 (1526).
FÖLJA ÅT32 4. (numera bl. tillf.) jfr ÅTFÖLJA.
1) = FÖLJA, v. 2. Börk Darius 861 (1688). Upp Nadeschda, kom då, följ mig åt! Runeberg 1: 218 (1841). En naiv och reflexionslustig skollärare-barberare, som följer hjälten (dvs. Tom Jones) åt och spekulerar i hans lyckliga stjärna. PT 1916, nr 114 A, s. 2.
2) = FÖLJA, v. 5. Långa Företal äro .. gemenligen et Gubbe-märke: den svagheten följer ock nu min ålder åt. Tessin Bref 1: 71 (1751). PT 1904, nr 246, s. 3.
3) = FÖLJA, v. 8 a. The achta intet Gudz rådh, / Som Skriften vppenbarar, / Vtan fölia sin ondsko åth. Ps. 1695, 202: 11. Därs. 1819, 460: 2.
4) = FÖLJA, v. 14. Ingen seglade med Compas och wågade sig ut på stora Hafwet, utan fölgde alt Stranderna åth. Rudbeck Atl. 3: 504 (1698). Hedin Indien 2: 39 (1910).
FÖLJAS ÅT32 4, stundom 10 4.
1) till 2 e.
a) göra sällskap med varandra; äv. bildl. Waare skiip kwnne komma tiil hopa och szedhan folgies aath. GR 3: 270 (1526). Låt oss följas åt, se här är stegen, / låt oss fly i kalifens båt. Fröding Stänk 29 (1896). I skolan hade de följts åt. Hallström NNov. 178 (1912).
b) (i Finl.) i uttr. följas åt med ngn, göra l. hava sällskap med ngn (på en resa o. d.). Tavaststjerna Barnd. 109 (1886). En af .. (flickorna) känner jag redan, jag följdes åt med henne på ångbåten. Söderhjelm Aho PrästHustru 23 (1893).
2) till 5 c: vara förenade med varandra. Vngdomen ok wijsdomen fölias ey gerna ååt. OPetri 2Post. 31 a (1530). Geijer (1841) hos Marcus GeijerL 373.
Ssgr: A (numera bl. tillf.): FÖLJ-ANDE, -KROPP, -SVEN, se B.
(8) -VÄRD, adj. (†) efterföljansvärd. De .. fölgvärdaste efterdömmen. SmålHembygdsb. 1: 15 (1749). Romarne (hava) i denna byggnadsgren hunnit ganska långt, och .. äro i många hithörande fall följvärda. TByggn. 1859, s. 3.
-VÄXT, se B.
B [i vissa fall möjl. eg. till FÖLJE]: (2) FÖLJE-ANDE. (följ- 19091914. följe- 18251878) rel.-hist. fylgja. Hjelten (tror) att hans onda följeande (fylgia) har synts och anar döden. Geijer Häfd. 309 (1825). Söderblom Gudstr. 62 (1914).
(2) -ARTILLERI. mil. lätt artilleritruppförband som för närstridsuppgifter tillfälligtvis ställes till infanteritruppförbands förfogande. KrigsVAT 1921, s. 311.
(2) -BATTERI. mil. jfr -ARTILLERI. KrigsVAT 1921, s. 311.
(2) -BÅT. fisk. följare (se d. o. 2). ”Följebåten”, den stora däckade jakten, hvars uppgift blir att segla in den fångade varan till hamn. TurÅ 1904, s. 280.
(2) -KROPP. (följ- 1814. följe- 1744) (†) astr. drabant. Wallerius PVetA 1744, s. 2. Heinrich (1814).
(19) -MENING. (†) slutsats. Orichtige och emot sielfva denna grunden stridande fölljemeningar och conclusioner. HSH 33: 406 (1723).
(2) -MÖRSARE. mil. för infanteriets behov konstruerad o. infanteritruppförband tilldelad mindre mörsare. KrigsVAT 1920, s. 175.
(2; jfr FÖLJE) -SKARA. (i vitter stil; föga br.) skara som åtföljer ngn; äv. bildl. Dyrt återlöste Siäl; nu vil thet alfvar vara, / Gack, lämna verld och flärd med theras föllie-skara. Brenner Pijn. 1 (1727). I fönstren står de trennes följeskara / Att åse deras kamp vid månens sken. Kullberg Ariosto 3: 282 (1868).
(8, 14) -SPÅR. (†) föredöme. Barnen vtaff them som dygdigt lifwat haa, / Et efterdömme sigh ok föllie-spår bör taa. Lucidor (SVS) 1: 192 (1672).
(2; jfr FÖLJE) -SVEN. (följ- 18461870. följe- c. 1670 osv.) (numera bl. i vitter stil) följeslagare; kamrat; (åtföljande) tjänare; äv. bildl.; jfr FÖLJES-SVEN. Pina, Kwal, Olyckligheet / Äre mina föllie-Swänner. Lucidor (SVS) 1: 10 (c. 1670). Nu Asa Thor hemligt, vid gryningen, tog / en följesven med, och på äfventyr drog. Ling As. 212 (1833). Heidenstam NDikt. 70 (1915).
(2; jfr FÖLJE) -VÄN, m.||ig. (†) följeslagare (i bildl. bet.); jfr FÖLJES-VÄN. (Otroheten är) Tröghetens Föllie-Wän. Warnmark Epigr. F 4 b (1688).
(2) -VÄXT, r. l. m. (följ- 1909. följe- 19101917) bot. om växt i förhållande till annan växt som den brukar beledsaga vid dess spridning. BotN 1909, s. 46. Någon skillnad på ljungtäcket jämte följeväxter i brända och obrända parceller kan numera icke varseblifvas. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 82.
Spoiler title
Spoiler content