SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERGJUTA äf3ter~jɯ2ta, v. -gjuter, -göt, -göto, -gjutit, -gjuten. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr holl. nagieten, t. nachgiessen]
1) [till EFTER- 8 c] tekn. bl. ss. vbalsbst. -ning: gjutning som verkställes efter den egentliga l. huvudsakliga. Jernk. annal. 1871, s. 195. Juhlin-Dannfelt 187 (1886).
2) [till EFTER- 11 c; jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (numera föga br.) gm gjutning efterbilda (ett konstföremål o. d.). Handl. t. C. XII:s hist. 3: 251 (1716). (Konstnären) Onatas .. eftergöt en Demeter med hästhufvud, sedan hennes gamla träbeläte .. brunnit upp. Palmblad Fornk. 1: cxxxii (1843). Hahnsson (1888: eftergjuten).
Spoiler title
Spoiler content