EFTERGÖRARE äf3ter~jö2rare l. ~jœ2rare, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. nachmacher]
(numera föga br.) person som efterbildar l. efterliknar; efterbildare, efterapare. J. G. Hallman Vitt. 154(1727). Antikens andefattiga eftergörare. Böttiger 4: 102(1847, 1869). Osjälfständiga eftersägare och eftergörare. Landgren Tal 7(1887). Schulthess(1889).
