SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EFTERHÄMTNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(†) vbalsbst. till EFTERHÄMTA.
I. [jfr holl. nalezing o. t. nachlese] till EFTERHÄMTA I: efterskörd, äv. konkret; jfr EFTERBÄRGNING. Om wijnhemtare offuer tigh komma, så skola the icke leeffua tigh någhon effterhemtning. Ob. 5 (Bib. 1541; öv. 1904: efterskörd). Schroderus Comenius 439 (1639). Loefling Resa 27 (1752). Dalin (1850). — särsk. bildl., i fråga om vetenskapligt l. litterärt arbete o. d. Porthan Bref t. samt. 1: 103 (1784). En Författare, som råder om sitt ämne, framställer det i sin fullhet och lemnar föga till efterhemtning. C. F. Wingård i Frey 1843, s. 526.
II. [jfr t. nachholung] till EFTERHÄMTA II 2; konkret: tillägg, supplement. The anmerckningar, hvilka jag såsom små efter-hemtningar .. tenckt bifoga. Rydelius Förn. 296 (1722, 1737). Sv. Merc. 1: 736 (1756).
Spoiler title
Spoiler content