EFTERKUR äf3ter~kɯ2r, r.; best. -en; pl. -er.
med. kompletterande l. avslutande kur efter den egentliga l. huvudsakliga; äv. i utvidgad o. mera oegentlig anv. För mig enskildt skulle denna befattning (med ett prästmöte) vara en dålig efterkur (efter den genomgångna brunnskuren). Tegnér 6: 216 (1833). Tiden skall göra efterkuren. Wetterbergh Samh. kärna 2: 174 (1857). Efter en kur vid Karlsbad och liknande brunnar rekommenderas ofta en efterkur vid Teplitz. NF 16: 28 (1891).
