EFTERKÄNNING äf3ter~ɟän2iŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(lindrigare) smärt- l. trötthetsförnimmelse, svaghets- l. olustkänsla o. d. som står kvar efter l. uppträder ss. följd av ett föregående lidande l. sjukdomsfall l. en (alltför) stark ansträngning l. påfrestning av kropps- l. själskrafterna; äv. i överförd anv. om svårighet l. olägenhet (vanl. av ej alltför kännbar natur) som sammanhänger med en tidigare (allvarlig) dylik (t. ex. en ekonomisk förlust, en politisk katastrof); mest i pl. Efterkänningar av sjösjuka. Jag har ännu efterkänningar efter sista veckans festligheter, efter terminens forcerade arbete. Handeln hade länge efterkänningar av den svåra krisen. Hwasser Sm. skr. 1: 261 (1837, 1839). Pigorna .. fingo första julgästningen, och den blef så häftig, att de hade en efterkänning, som stod under (dvs. stod på, räckte) i tre månader. Högberg Fågelskytten 64 (1912). — jfr: Eusebia, .. som i ångern, botgöringen och upprättelsen hade upptäckt vällustiga efterkänningar af synden. Rydberg Ath. 274 (1859).
