EFTERLAKNING äf3ter~la2kniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
brygg. vid bryggning av öl o. dricka: utdragande av de sista återstoderna av socker o. övriga extraktivämnen ur mäsken, vilket sker därigm att varmt vatten gjutes på denna, sedan (den första, kraftigare) vörten avrunnit. Bryggerier, som hufvudsakligen bryggde öl och endast genom efterlakning tillverkade dricka. PT 1892, nr 244, s. 3. NF 18: 627 (1894).
Ssg: EFTERLAKNINGS-VÖRT. vört som utvunnits vid efterlakning. Efterlakningsvörten kan förenas med den förut vunna; hos oss förarbetas den dock i många fall för sig till svagdricka. NF 18: 627 (1894).
