EFTERLANK äf3ter~laŋ2k, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. ätt(e)lank. Ordet synes vara en ombildning av EFTERLACK, föranledd av strävan efter en ”riktigare” språkform. Att -lank kunnat uppfattas ss. riksspråkligare än -lack förklaras därav att de sv. dialekterna ofta (särsk. i västra o. norra Sv.) assimilerat (l. bevarat gammal assimilation) av nk (nt, mp) till kk (tt, pp) i större utsträckning än riksspråket; jfr t. ex. sv. dial. sikka (Dalarne), sjukka (Närke) vid sidan av SJUNKA, ipf. sakk, sjönk (Västergötl.): sank, drukkna l. dråkkna (Hälsingl.), drokknä (Medelpad) : DRUNKNA. Förändringen har väl ägt rum under (mer l. mindre medveten) anslutning till LANKA, gå med matta, vacklande steg, gå smått l. långsamt (lanken avrinner långsammare än förvätskan). Kanske har dock DRANK (ss. namn på en biprodukt vid brännvinsbränning) gm sin ljudform i främsta rummet övat inflytande på ordets tillkomst. Ur efterlank har sedan LANK lösgjort sig]
(numera mindre br.) lank; tidigare äv. om av mäsk efter (starkare) öl (gm efterlakning) framställt svagare öl l. dricka (spisöl, svagdricka) l. (med avs. på utländska förh.) om svagt vin av redan pressade druvskal; jfr EFTERLACK. Matz Larsons barn hadhe druckit sigh till dödz af effterlanck. Kyrkoh. årsskr. 1915, s. 357 (i handl. fr. 1620). Efterlank av vin, när drufvor prässas andra gången, sedan man slagit vatn på them. Lind (1749; under laur). Efterlanck efter godt brännevin. Warg 653 (1755). Spis-öl eller Efterlanck. Sv. mag. 1766, s. 15. Man kan jemväl af sämre Bränvinet eller den så kallade Efterlanken göra ätticka. Fischerström 3: 355 (1787). Tillverkningarna (vid spritfabrikerna) .. må (icke) innehålla finkelolja och efterlank eller annat orent eller för helsan skadligt ämne. FFS 1870, nr 31, s. 3. Vid destillation af råbränvin är det mycket vigtigt att undvika all blandning mellan förvätska och efterlank. Tekn. tidskr. 1879, s. 42.
