EFTERLEVA, v.2 -de, -t, -d (-ad G. I:s reg. 17: 68 (1545: hans .. effterleffuede barn), C. G. Wrangel (1652) i Oxenst. brefv. 8: 744, Schultze Ordb. 2755 (c. 1755); -en, bl. anträffat i bet. 2: Svart Ähr. 89 (1560: -leffne, sg. best.), Brahe Kr. 56 (c. 1585: -leffne, pl.), Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 184 (1666: lefne, pl.), S. Rheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 46 (: -lefne, sg. best.)); se för övr. LEVA, (kvar)-lämna.
Etymologi
[fsv. äptirleva, av äptir (jfr EFTER- 5) o. leva (se LEVA, lämna). Den starka böjningen i p. pf. beror på analogi efter efterbleven, biform till efterbliven, p. pf. av EFTERBLIVA (se särsk. d. o. 2)]
(†) — jfr LEVA EFTER (SIG).
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] lämna kvar l. kvarlämna (ngt l. ngn); lämna. Inge (malm-)streck äre fram om brottne (dvs. vid brytningen förbigångna) eller effterleeffde på wäggerne (i Sala gruva). G. I:s reg. 16: 683 (1544). H(ennes) Mayt. .. effterleffde then W(älborna) S(aliga) F(run) vthi Oschatz. Prytz Likpr. ö. Marg. Stenbock E 3 b (1633). Den, som tager någre penningar uthur Bäncken (dvs. lånebanken), är skylldigh att effterlefwa sin förskrifningh på underpanten. RARP 8: 240 (1660).
2) (vid sin död) lämna efter sig l. efterlämna (anhörig, ägodelar, uppgift att lösa, verk att fortsätta osv.). G. I:s reg. 14: 434 (1541). H. K. Maitz. effterleffne sorgfulla och bedröffwade Förstinna. Svart Ähr. 89 (1560). (Tribonianus) sammanfattade och efter leefde oss ett werck, .. hwilket .. kallas Pandectæ. Schroderus Sleidanus 108 (1610). I medler tijd är [Fursten] blifven död och effterlefft enkian förmynderskapet öfver sin son. RP 8: 261 (1640). (Av Alexander den stores fältherrar var det endast Antigonus, Seleukus o. Ptolemeus som) förmåtte effterlefwa sine Rijken in vppå Effterkommanderna. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 13 (1680). (Han) ville fria sin efterlefda enka från allt bekymmer. Almqvist Am. H. 1: 152 (1840).
