publicerad: 1918
EFTERLEVA äf3ter~le2va, v.1 -er, -de ((†) -ade C. G. Rehnsköld (1704) i Karol. krig. dagb. 9: 113), -at (G. I:s reg. 18: 251 (1547: effterleffuet) osv.), äv. -t, -d, äv. (i sht förr) -ad (G. I:s reg. 18: 275 (1547), RARP 8: 242 (1660), Dalin Arg. 1: 11 (1732, 1754), Sv. lit.-tidn. 1814, sp. 85, Carlson Hist. 2: 223 (1856) m. fl.) ((†) -lefwen Växiö domk. akt. 1688, nr 394); se för övr. LEVA, hava liv osv. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr EFTERLEVA, sbst.1, EFTERLEVNAD.
Etymologi
[fsv. äptirliva, av äptir (jfr EFTER- 5) o. liva (se LEVA, hava liv osv.); jfr d. efterleve, ävensom holl. naleven, t. nachleben. Beträffande p. pf. -lefwen jfr under EFTERLEVA, v.2]
1) [till EFTER- 5 a] fortfarande leva; leva kvar l. vara kvar i livet (efter det att en annan dött); särsk. om nära anförvant till den döde; jfr LEVA EFTER.
a) intr.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. t. samt holl. naleven, sbst.] (numera föga br. utom i p. pr.) om person. G. I:s reg. 7: 179 (1530). Then make, som efterlefver. ÄB 9: 5 (Lag 1734). Den rättfärdiges minne är en föresyn för dem, som efterlefva. Franzén Tal 276 (1818, 1835). Trettio vi voro, / stridbare män; / elfva vi nu efterlefva. Afzelius Sæm. E. 252 (1818). Runeberg 3: 126 (1833). I fall bröstarfvingar efterlefva. Palmén Jur. handb. 142 (1859). Genom lagstiftning .. bereda en efterlefvande maka rättighet att .. behålla en del äfven af sådan egendom, uti hvilken hon icke ägde giftorätt. De Geer Minnen 1: 156 (1892).
β) om (frånskilt) kroppsorgan o. d.: fortfarande giva från sig livsyttringar (sedan organismen ss. helhet är död). En från en groda frånskild efterlefvande muskel. E. Sahlin i Ped. tidskr. 1897, s. 422.
b) (numera föga br.) tr.: leva kvar efter (ngn), överleva (ngn). Den, som efterlefde den andre, skulle behålla hela Engeland efter Alneyska Freden. Dalin Hist. 1: 625 (1747; om Knut den store o. Edmund Järnsida). Runeberg 3: 243 (1830). Hon efterlefde sin man. J. G. Collin i Sv. biogr. lex. 4: 24 (1861). jfr: Honom efterlefver en släktgren. T. Carpelan i Fin. biogr. handb. 460 (1896). — (†) leva kvar efter (ngns död). (Om Sigismund) kong Johans dödelige afgång efftherlefver. RA 2: 226 (1569).
2) [till EFTER- 11 c] leva i enlighet l. överensstämmelse med (ngt), handla med (ngt) till rättesnöre o. d.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] (eg. o. vanl.: i sitt leverne, i handel o. vandel) rätta sig efter l. iakttaga l. följa l. åtlyda (av vederbörande myndighet l. auktoritet utfärdad föreskrift l. ngns uttalade vilja, en lag l. stadga l. förordning o. d.); stundom: följa l. efterkomma l. utföra (en befallning l. order o. d.). All ting .., thet en christen aff nödhen är ath weta och effterleffua. Förspr. t. Tit. (NT 1526). Vår Nådiga Vilja är, det Våra Förordningar stricte skola blifva efterlefvade. Schönberg Bref 3: 267 (cit. ur ett reskript från K. XI 1688). Reuter fich sina ordres och effterlefwade dhe samma. C. G. Rehnsköld (1704) i Karol. krig. dagb. 9: 113. (Vad föräldrarna) sinom barnom til theras welstånd, froma, och salighet biuda, thet äga barnen hörsamligen effterlefwa. Swedberg Cat. b 1 a (1709). För en lags kraft och anseende måtte väl ingenting vara hinderligare än att den icke efterlefves. Thomander 2: 337 (1853). De öfverenskommelser, som träffats, hafva icke efterlefvats. Cronholm Skydd emot förluster 6 (1904). Noga efterleva läkarens föreskrifter. Auerbach (1908).
b) i numera obr. uttr. o. förb.: rätta sig efter; följa. Ligan .. bemächtigade sigh månge Städer, så at Konungen nödgad wardt, theras begiäran at effterlefwa, och then Reformerade Religionen vthi Franckrijke förbiuda. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 227 (1680). Drängen (hade) åthskillige resor .. warit påminter effterlefwa och fulgöra hwad han uthlofwat. Växiö domk. akt. 1707, nr 426. Hans ord voro hälsosamme, men jag var eij Klok nog at dem effter lefva. Ehrenadler Tel. 23 (1723). Tå the .. sent in på natten druckit och sina onda begärelser efterlefvat hade. Münchenberg Scriver Fåret 23 (1725).
Spoiler title
Spoiler content