EFTERLEVERSKA äf3ter~le2verska, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. äptirlevirska, -livirska, till EFTERLEVA, v.1; jfr sv. dial. (Smål., Hall., Blek.) efterleverska, ä. d. efterleverske. Vokalen i -löfw- beror på labialiserande inverkan av föregående o. efterföljande konsonant]
(numera föga br., nästan bl. arkaistiskt l. i bygdemålsfärgad framställning) efterlevande hustru l. maka l. gemål, änka; vanl. i förb. ngns efterleverska; jfr EFTERLEVA, sbst.1 G. I:s reg. 1: 40 (1522). Thenne Sorgförtyngde Ädele Effterleffwerska och Drotning. Svart Ähr. 42 (1560; om drottn. Katarina). Frw Christina Horn, S(alig) Torstenss Stålhanskess effterleffuerska. Gyllenius Diar. 139 (1649). Bellman, som några dagar efter Lidners död infann sig hos hans .. efterlefverska. Crusenstolpe Mor. 4: 304 (1841). Dalin (1850; angivet ss. föga br.). Brita, efterlefverskan efter älsta son — .. drar så smått till huset hvart år. Feilitzen Tjenare 2: 10 (1891; vid återgivande av ett folkligt småländskt yttrande). En fattig efterleverska efter en statens vaktmästare. X-pressen 1917, nr 6, s. 3.
