EFTERLÄGGA, v.; p. pf. -lagd; se för övr. LÄGGA.
(†)
I. [liksom ä. d. efterlægge efter t. nachlegen, eg. lägga (ngt) efter (ngt annat), därav: uppräkna, räkna med räknepänningar, genomgå en räkning, räkna efter (jfr Grimm Wb 7: 91)] räkna efter. (I) schole haffue .. befalning .. ath .. öffueruäga, ock effterleggie [huru] mygin tiäniste, huar och en aff eder .. plictige äre ath göre. G. I:s reg. 12: 82 (1538).
II. [till EFTER- 8; jfr t. nachlegen] foga (ngt) till (ngt), låta (ngt) följa efter (ngt). Man (har) ingen tillräckelig grund .. att skilja .. (konsonanterna) efter deras i nämnandet föresatte och efterlagde sielflydning (dvs. att å ena sidan t. ex. bokstaven l kallas ”äll”, å andra b kallas ”be” osv.). Hof Skrifs. 114 (1753).
