[av EFTERLÅTA 2; jfr ä. d. efterladelig, t. nachlässlich]
(†)
1) [jfr liknande anv. i ä. d.] som innebär ett medgivande l. en tillåtelse; gunstig, benägen, nådig. Thet ordet (Inledh) mercker icke .. (i sjätte bönen) någon Werckeligh gerning, hos eller vtaff Gvdh: Vtan allenast en effterlåteligh eller tilstädeligh inrymelse (dvs. medgivande). L. Paulinus Gothus Thes. cat. 278(1631). At hon .. kunde medh ett effterlåteligit Jnrymme (dvs. intagande) uthj Hospitalet .. benådat blifwa. Växiö domk. akt. 1701, nr 260.
2) [jfr motsv. anv. i t.] tillåtlig, tillåten. Wanlige och effterlåtlige Wälluster (dvs. njutningar). Fernander Theatr. trag. ebrios. 243(1695).
