publicerad: 1918
EFTERLÄMNA äf3ter~läm2na, äv. -LEMNA ~lem2na, v. -ade; se för övr. LÄMNA. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
a) (i skriftspr., numera föga br.) låta (ngn l. ngt) bliva kvar, lämna (ngn l. ngt) kvar (på ett ställe varifrån man avlägsnar sig), kvarlämna. Hennes Maij(estä)tt (vill) .. heemförloffva (Johan Banér) och i hans ställe förordna Her Wrangell, hvilken han ville all godh underrättelse (dvs. råd o. anvisningar) effterlempna. RP 6: 134 (1636). Nordberg C. XII 1: 130 (1740). Mina älskade hjortar: jag måste efterlemna er. Palmblad Nov. 2: 51 (1819, 1841). (De anstormande) hade i vild flykt kastat sig nedför bergranden, efterlemnande i segrarnes händer ett standar. Rydberg Ath. 398 (1859).
b) (i sht i skriftspr.) hava l. lämna (ngn l. ngt) efter sig (då man själv avlägsnar sig l. försvinner). N. efterlämnade vid sin flyttning åtskilliga otillfredsställda borgenärer. Han efterlämnade en stank. Lind (1749). Spåren (hade) efterlemnats af de änglar, som omgåfvo den döende Petrus. Rydberg Sägn. 74 (1874). (Ristell) rymde .. ur riket, efterlemnande en skuld af 13,000 rdr. NF 13: 1224 (1889). — särsk.: vid sin död lämna efter sig (nära anförvanter, ägodelar, skrifter, brev osv.) l. lämna (ngt) i arv; lämna åt eftervärlden (resultatet av sin verksamhet, minnet av sin personlighet, ett gott l. dåligt rykte osv.). Han efterlämnade änka och fyra barn i små omständigheter. Den efterlämnade sonen, maken. Efterlämnade papper l. manuskript. Utgivaren av N. N:s efterlämnade skrifter. Han efterlämnade ett aktat namn. Dän (av makarna) som effterlämbnat ähr. HSH 31: 74 (1663). Mina föräldrar .. efterlemnade så litet, at jag i krig med värjan måste förtiena mig mitt vppehälle Humbla Landcr. 271 (1740). En värdig sed, efterlemnad af visa fornfäder. Wallin Rel. 4: 117 (1822). S. efterlemnar minnet af en älskvärd och af vänner och underhafvande omtyckt personlighet. PT 1904, nr 130 A, s. 2. — särsk.
α) [jfr motsv. konstr. i d.] (†) med indir. reflexivt obj. Risingh Landb. 84 (1671). Påwarna Alexander VI och Julius II. hade för sine Laster .. ett elakt Nampn sigh effterlemnat. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 419 (1680). (Olaus Petri har) efterlemnat sig några (arbeten) af .. vittert-ascetiskt innehåll. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 60 (1818). Aflidne .. Fång-Gevaldigern Anders Mollberg, som .. efterlemnat sig Enkan Lovisa Mollberg. Bouppteckn. fr. Växiö 1851.
β) (numera knappast br.) i p. pf. i substantivisk anv.: efterlevande. Den allrådande Guden har behagat .. genom en salig död hädankalla min .. Svärfader .., des fru och äffterlämnade till mycken afsaknad. Linné Bref I. 1: 246 (1742).
c) med subj. som betecknar föremål l. handling l. verksamhet l. tillstånd o. d.: låta (ngt) bliva l. stanna kvar (ss. följd l. resultat), lämna kvar l. lämna efter sig (spår, märke, minne o. d.). (Ditt tal) har runnit bort utan att efterlemna spår. Rydberg Sing. 60 (1865). Det hemska minne (av ett mord), natten efterlemnat. Snoilsky 2: 53 (1881). Blåsor, som .. efterlemna svårläkta sår. NF 18: 514 (1894). (Denna världens) njutningar .. efterlämna trötthet och afsmak. Lagerlöf Drottn. 14 (1899). Den varma servetten (varmed ansiktet torkats) efterlämnar en känsla af den friskaste kyla. Nyblom Österut 46 (1908).
2) [till EFTER- 4, sannol. efter t. nachlassen i motsv. anv.; jfr EFTERLÅTA 3] (†) avstå från, efterskänka (en fordran o. d.); tillgiva (en förseelse o. d.). Växiö domk. akt. 1731, nr 36. Min Kyrkioherde (har) christel(igen) effterlämbnat, hvad iag i någor måtto emot honom .. mig försedt. Därs. 1736, nr 364. (På grund av träffad förlikning har) Käranden .. hufvudmålet efterlemnat. Växiö rådstur. prot. 8 dec. 1739. De stora omkostningar, som Gustaf (Vasa) til Christians tjenst .. hade gjort, hvilka sig högre bestego, än at de kunde efterlemnas. Celsius G. I 2: 193 (1753). Efterlemna något af sin rätt. Sahlstedt (1773). Heinrich (1814).
Spoiler title
Spoiler content