SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
EFTERSKALL, n.
Etymologi
[till EFTER- 8 (c), sannol. efter t. nachschall (o. nachhall); jfr EFTERSKALLA, v.1]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i t.] återskall, genljud, eko; jfr EFTERKLANG 1, EFTERLJUD 1. Nordforss (1805). Lindfors (1815). Cavallin (1875).
2) efterföljande biljud, efterljud; jfr EFTERKLANG 4. Naturen låter höra efter .. (konsonantljudet) ett visst efterskall, som liknar ett kort e. Suell Stafningsmet. förvill. 19 (1827).
Spoiler title
Spoiler content